Om du reser från Hanoi till Sapa
Hanoi är en härlig stad att vara i, men det gäller att ha koll på hur vädret är där uppe i norra Vietnam, då det skiljer sig från resten av landet. Att köpa lokala utflykter i Vietnam är ett äventyrligt nöje. Man vet aldrig riktigt vad som gäller, vilka stopp det blir på resan etc. Men dom löser det alltid på något sätt. Dessutom brukar det bli några av de billigaste dagarna på resan, då dom sätter ihop så prisvärda paket med både boende och mat. Vi brukar kalla resorna för "hemlig resa". Allt som är plus blir till positiva överraskningar.
Ibland kan det bli lite extra spännande. Som i det här fallet. Läs och lär.
Det blev till slut ändå en av höjdpunkterna på resan, när man tänker tillbaka.

 

Sapa tur och otur

Sovvagnen skakar så det känns som den skulle åka av rälsen. Det drar från fönstret som inte går att stänga. Det är kallt så vi sover med hela garderoben på oss nedbäddade i våra nyinköpta silkesreselakan och med vietnamesiska järnvägens filt ovanpå. Det slamrar så högt att de värsta snarkningarna inte går att höra, vilket kanske är det enda positiva. Våra blöta ytterkläder och regnponchos hänger lite varstans där dom får plats och kan droppa av. Plötsligt väcks vi brutalt ur vår dimmiga sömn av konduktören som rycker upp dörren och ropar: Lao Cai, Lao Cai! Klockan är sex på morgonen, det är fortfarande svarta natten och vi är framme i ”Tonkin alperna” längst upp i Vietnam nära den kinesiska gränsen.

Enligt väderleksrapporten skulle det vara varmare uppe i bergen vid Sapa än i Hanoi, så vi kortade av dagarna tänkta för Halongbukten, där vädret inte heller var det bästa och valde en tvådagars trekkingtur som skulle visa sig bli en något annorlunda upplevelse.

Start från Hanoi
När vi väntade på vår transport till järnvägsstationen, fick vi besked om byte till ett något senare tåg och redan då kände vi på oss att det kunde bli problem.

När man bokar en turresa i Hanoi får man inget ordentliga program, inga tider eller klara besked. Några biljetter behövs ej. Du finns med på en lista och det finns alltid någon som ser till att ta hand om dig. ”Don´t worry” är det vanligaste svaret om du ställer frågor. Det fungerar för det mesta, men man har inte alltid full kontroll på allting.

Grisvagnen
När vår transport från hotellet kommer, följer en av hotellpersonalen efter på sin vespa och ansluter utanför stationen för att visa oss vägen och se till att vi får våra biljetter. Vi går ut på en plattform och följer det enormt långa tåget som vi skall resa med. Längst bort där vagnarna slutar, ser vi samlingen av turister som skall med samma vagn som vi. Det är så man brukar göra. Lägga alla turister ihop som är på bokade turer för att dela på fyra- eller sexbäddshytter.. Men det försenade tåget har ingen vagn till oss. Vår tågbiljett måste också bytas ut, så vår följeslagare får gå hela vägen tillbaka till stationen igen för ny biljett. Så där står vi övergivna på perrongen i mörkret sent på kvällen, utan biljett, utan vagn och så börjar det regna…

När det är tio minuter kvar till avgång kopplas två nya vagnar till längst bak där vår lilla blöta klunga står och tittar på. En vagn ser ut som en godsvagn och den andra är en riktigt fin en med utsirade kupédörrar och med blommor på borden. Skönt tänker vi, äntligen har turistvagnen kommit.

Men inte så. Den fina vagnen är en VIP-vagn och de flesta av oss skall in i ”godsvagnen”. Här hittar vi strax våra bäddar, men förstår också snabbt att denna vagn förmodligen har blivit en nödlösning för överbokade resenärer. Stämningen är en aning upprörd nu och en del höga röster hörs när man inte hittar någon toalett i vagnen och att dörrarna är låsta till de andra vagnarna. Konduktören förstår inte engelska och vi förstår ingenting. Så sätter tåget igång och vi är på väg i vår dragiga, slamriga vagn - blöta och besvikna.

Efter en stund låset konduktören upp en toalett som visar sig vara ett hål i golvet, men ett välkommet sådant. Det är dags att komma till rätta i bingarna och av någon underlig anledning faller vi in i någon slags konstig sömn.

Dimmiga bergen
När vi sömndruckna kommer ut från stationen i det morgonmörka Lao Cai, möts vi strax av nya representanter från olika resebolag med namnlistor över sina nyankomna kunder som skall vidare med transport i minibussar till Sapa. Till tonerna från Westlife och tillsammans med en hop kinesiska semesterfirare tar vi oss uppför bergen till Sapa. Det är morgonkallt och fuktigt i luften. Dimman ligger tät över landskapet och kondensen immar igen rutorna så vi ser ingenting av de vackra vyerna som vi sett så fina bilder från. Det är inte kallare än i Hanoi, men det är fuktigare och därför blir man mer genomkall.

En timme senare är vi framme vid hotellet. Här får vi genast frukost i den iskalla matsalen. I Internetrummet intill receptionen står en liten öppen kokskamin där man kan värma händerna. Vårt rum har två balkonger och strålande utsikt om man kunde se någonting förutom dimman. Dörrarna till balkongerna har stora glipor som släpper i frisk kalluft och värmeelement saknas helt.
Det är inte mysigt.

Till Sapa skall man åka från mars till maj när det är varmt och torrt utan dimma och med en prunkande grönska eller från september till mitten av december då det fortfarande är varmt och skönt. Till Sapa åker man för att se den fantastiska naturen med terrasserade risodlingar och för att se och träffa de olika minoritetsfolkslagen klädda i sina färgglada dräkter.

Trekking
Det knackar på dörren och vår guide presenterar sig. Det är lilla Mi, sjutton år, som pratar utmärkt engelska och är en skojfrisk Monk d.v.s. tillhör Monkfolket. Hon är ca 1.50 hög ungefär som alla som tillhör hennes folkslag. Hon meddelar att vi  snart skall samlas för dagens lite enklare promenad före lunchen.

I två dagar går vi på tur med Mi och besöker olika byar med minoritetsfolk och beundrar det vackra landskapet. Vi kan mycket väl förstå hur ännu vackrare det är under den varma grönskande perioden. Vi får hyra stövlar och har tur med vädret för att det inte regnar på våra promenader. Vi halkar nedför leriga ”svarta pister” men får hjälp att hålla i handen av våra medföljande kvinnliga gäster som alltid hänger på varje liten grupp, så att den till slut blir dubbelt så stor. ”Vad heter du”, ”vad kommer du ifrån”, ”hur gammal är du” är de inledande frågorna. Vi frågar detsamma och förvånas av att i vårt sällskap även finns personer i vhögre ålder. Dessa tar sig fram utan större problem på branta leriga stigar och på steniga rösen över vatten och risodlingar. En av de äldre damerna bär stumpor och sandaler och vi ser fascinerande hur hon inte får en endaste liten lerfläck på fötterna. Alla verkar på något sätt vara släkt med varandra och de pratar hela tiden, skojar och är glada. Det är kul att promenera med de långa utlänningarna och samtidigt få lära sig lite språk och kanske få sälja något handbroderat man tillverkat under långa sena kvällar.

Vi får ett par underbara dagar i Sapa trots att vårt tilltjatade värmeelement bara lyste utan att ge värme. Vi lärde oss mycket om folket i norra Vietnam och hade himla kul trots att vi frös.

Tågresan tillbaka höll på att spåra ut (!) den också. Vi lyckades byta våra biljetter till rätt tåg denna gång och kom med som sista passagerare och fick dela en varm skön kupé tillsammans med ett vietnamesiskt par från Halongbukten. Vi sov som grisar utan ”grisvagn”.

 

 

Några saker vi plockat upp:

Vietnam har 84 milj. inv. 75 % är sysselsatta i jordbruket. 65 % är under 30 år och det märks tydligt i serviceyrkena. Engelska är andraspråket i skolan. Minoritetsfolkets barn går inte regelbundet i skolan. Föräldrarna bestämmer.

Trafiken är tuff och det tutas rejält. Det är högertrafik. Man använder romerska skrivtecken vilket är ovanligt i denna del av världen. Bröd är en annan sak som gör av vi känner oss mer hemma här. En kvarleva från fransmännen. Internetcaféer finns överallt. Reklam för Nokia syns jämt. De flesta turister kommer från Kina. Nyligen infördes en lag om hjälmtvång för förare av tvåhjuliga motorfordon.I tidningen står det att 60% av hjälmarna inte är godkända. Man har sålt fejkade varor även här.
I sapaområdet får man inte åka fler än två på vespan, annars kan polisen ta den.
Den 20/2 2008  förbjöd man gatuförsäljning i gamla stan i Hanoi. Det kommer säkert att förändra stadsbilden en hel del. Anledningen är hygien och mer ordning.
Shoppa billigt i billiga Vietnam är inte svårt. Ett sidenreselakan kostar 30 kr, en Lonely Planet kopierad bok kan prutas ner till 40kr och en T-shirt kostar 20kr. Sen finns det massor av skor och fejkade märkeskläder för den modemedvetne. Själva har vi köpt vantar och varma strumpor.
Det går fint att jogga runt sjön i Hanoi trots att man var ensam i kortbyxor och linne och att det inta alls var en massa hurtbullar uppe på morgonen som det stod i guideboken.
Vi äter nudlar och stekt ris. Nyttig och god mat. Västerländskt vin finns till rätt hyfsat pris. Annars finns världens billigaste öl i många sorter. Har även ätit get och god fisk. Skaldjur är bra längre söderut.

Efter Sapa kan man ta en utflykt till vackra undersköna Ninh Bihm och se ”Halong Bay på land” . Perfekt att bo där och hyra cykel och ge sig av på egen hand. Fast lite kallt och regnigt var det. Men som sagt en av höjdpunkterna på vietnamresan.
(jan 2008)

Bilden längst ner är från Ninh Bihn, övriga från Sapa.
 

   

 

 

LÄS MER

 

   


MiniGuider
Om du kommer till Isla Mujeres
Om du kommer till Cancún

..................................................

 

 
 

  

reseannonser
 

 
 
 

Copyright © budgetres.se 2011

Med reservation för ändringar. Vid skillnader gäller uppgifterna från leverantörerna.
För frågor vid bokning och biljetter hänvisas till respektive kundservice
Synpunkter på budgetres och samarbetspartners till info@budgetres.se
om oss | kontakta oss | annonsera