Med knorr på vägen tillbaka

Vi har gjort ett flertal resor runt om i Indien, men det var för några år sedan. Nu ville vi dit igen, fräscha upp intrycken och åka dit vi var första gången. Vi var förberedda på att det skulle vara förändrat, men det skulle inte hindra oss. Vi ville återse några av platserna som fått oss att uppskatta resandet i Indien så mycket. Det här fick bli vår indiska Memory Lane resa.

Vi bokade resan ett halvår innan.
Som vanligt jämförde vi flyg och resvägar och det blev till slut en del roliga rutter.
Idag är det två flyg som ändrat tiderna. En ändring är okej, den andra, på hemvägen, blev till mycket sen ankomst till hotellet och förstörde en kväll - men det fanns inget bra alternativ att ändra. Totalt inte så blodigt.
  Alla rum är bokade med avbeställningsskydd. Varför boka så långt i förväg och överhuvudtaget?
Jo, vi har en resplan, vet vad vi vill och var vi skall stanna. Tro det eller ej, men vi är inte ensamma. Flera av våra bokningar började ta slut ett halvår före.
Kanske håller södra Kerala på att bli alltför populärt?
Vi hade kontakt med Zac O´Yeah som bor i Indien (han som skriver de bästa indienböckerna). Han hade synpunkter på vårt upplägg och det finns redovisat på Resmål Kerala, men vi skulle ju göra en Memory Lane resa.
Vi har en viss flexibilitet, så vi får se...
VISA
Vi hade det rejält problematiskt med att skaffa e-visa. Det har vi inte varit ensamma om. När båda väl lyckats få godkända foton, fick biblioteket hjälpa till att få utskrifter i färg. Och ändå är detta bara underlag för att få rätt stämpel i passet vid ankomst. På Resmål Indien har vi nu lagt nya tips för e-visa.
I övrigt har vi tagit alla nödvändiga sprutor och tyfoid-tabletter. Packat lätt och läst på 

Mumbai

Vi fick skjuts tidigt på morgonen av Göte till färjan och över till andra sidan till bussen. Ett stort TACK!
Elva grader kallt, snö och isgata. Sedan tåg till Göteborg (försenat), flygbuss och TA till Istanbuls nya jätteflygterminal. Smarrig mat och turkiskt vin på flyget och sköna stolar. Tittade på var sin film.
  Terminalen är modern och med dyra priser. Så blev vi av med 2 timmar, som tidsskillnaden är. Ser fram mot ny middag, ny aktuell film och att sova lite på nästa flyg.
Nej, det går inte att se junior hockey VM finalen utanför EU. Fast de visade skidskyttet och Ski de Tour på puben här...

Det gick snabbt att flyga med jätteplanet till Mumbai 1000 km/tim. Ny film, ny mat och 2 timmars sisådär sömn.
Vi landade med en fart av 300 km/tim och fort gick det även genom e-visa kontrollen. Vi fick lämna färgutskriften med visa-ansökan, passet, boardingkortet och en liten ifylld inreselapp. Vi blev fotograferade och fick stämplar i passet och insläppta. 
  ATM fanns utanför terminalen, så det fick vänta och turistbyrån hittade vi inte. Vi fick ett för dyrt pris för den förbetalda taxin och lite tjafs och prutning. Nästan nattaxa, fast klockan nu redan var 6. Med svenska förhållanden är det inte mycket med ca 130 kronor hela vägen in till stan. 
  Ganska många passade på, i den relativt glesa morgontrafiken, att träna på sina tävlingscyklar, några joggade.
En del kor i trafiken och fotgängare som riskerade livet genom att korsa gatan. Huller om buller, som vanligt. Fast mindre tutande nu.
  Hotellets personal tog emot oss med öppna armar och stora leenden och bjöd på vatten, chips och fruktdricka i paket. Vi kunde få kaffe eller te om vi ville... Vi fixade till oss, lämnade bagaget till förvaring och tog vår planerade morgonpromenad.

TIDIG MORGONPROMENAD
 Det var fortfarande mörkt och bara några få ställen var öppna. Staden började sakta vakna. En del uteliggare  hade sovmorgon. Vi gick förbi massor av kända byggnader och monument. En del kände vi igen sedan tidigare besök. Överlag var det sig ganska likt.
  Vi missade avtagsvägen till hotellet där vi skulle äta frukost och hamnade på smågator ner till ett litet fiskesamhälle med massor av morgonaktiviteter. Ingen brydde sig om oss, fast vi var de enda turisterna som var ute. Vi fick vända om och hittade stället för vår hotellfrukost. Relativt enkelt för att vara ett fint hotell, men frukterna var goda, indisk yoghurt och det var bara att säga till så fixade de en dosa efter smak. Mycket för 85 kr per person.
  Nöjda fortsatte vi ner längst vattnet förbi vackra byggnader, bort mot Gateway of India och därefter steg vi in på Taj Mahal Palace och orienterade oss. 
  Efter en del andra spaningar tillbaka till hotellet och fick vårt rum 3 timmar tidigare. Tack. Otroligt fin service. Bra rum med en hel del extra. Fast bygget med nya metron var utanför. Om ett år skall det vara klart och då kan man resa snabbt från flygplatsen direkt in till centrala smeten.

Vi sov gott och gav oss sedan ut igen. Först en del strul med att försöka hitta och kunna ta ut på en fungerande ATM. Därefter fick vi sätta upp oss på väntelista för att få lunch på Britannia och Co. Om detta legendariska ställe kan ni läsa mer om och se en video i Nyhetsbrev nr. 258 och 259 Gissa resmålet.
  Efter lunchen kryssade vi oss fram i gatuvimlet. Nu var det som vi mindes Indien. Vi gick igenom den enorma tågstationen och slant igenom delar av Crawford Market. För trötta att angripa marknaden på allvar. Tog oss hem på andra gator via Fashion Street och några spännande restauranggator.
  Trötta efter 26.000 steg bjöds vi på kaffe av hotellet i sittavdelningen med sköna soffor och fåtöljer. Här fanns även en rygg-och fotmassage till tjänst, men som var upptagen av en tysk som njöt och inte ville lämna. Vi kommer tillbaka i morgon.
Ingen ork för kvällsaktivitet.
Därför tid för denna långa inledning dag 1.

Så blir det inte i fortsättningen, kanske. Men första intrycket är ibland lite speciellt. Och skall man summera första långa dagen, så är mycket sig likt. Lika märkligt skitigt och slitet, lika intressant och annorlunda, lika spännande... Förmodligen är vi mer vana. Inte mycket pirr den här gången - och en storstad som Mumbai tar på krafterna. Det kommer förmodligen bli bättre.

Mumbai dag 2

Vi börjar med frukost på hotellet och läser The Times of India...
  Efter en rejäl natts mycket god sömn går vi ner till frukostmatsalen. Vi passerar först entrénplan där man håller på att laga innertaket som rasat ner. Nästan allt ihop. Det beror inte på tunnelbanebygget utanför, förklarade man, utan för att det var gammalt. Förmodligen sant, trots det envisa bankandet från bygget på gatan, när man betänker att renovering och underhåll är inte landets starka sida. Så även i storstaden Mumbai, som har reklamen "Mumbai is upgrading" lite var stans. 
Men det går bra. När vi skall passera, upphör arbetet och alla i personalen bugar med händerna ihop och önskar god morgon.
  Frukoststället är trevligt och här blir vi uppassade av tre tjänstvilliga servitörer och en kock som lagar äggen som man vill ha dem eller våfflor. Vi hälsar på några andra turister vid borden. Det är inte ofta man ser någon på stan, men här är dom. 
  Det mesta finns inklusive några typiska indiska frukosträtter. Osten är skuren i minibitar. Kaffet fixas efter önskemål. Allt långt över förväntan. (såg för övrigt att hotellpriset var betydligt högre om man bokade senare. Vår bokning var ju för länge sedan. Hade det varit omvänt, kunde vi ju sagt upp den utan kostnad och bokat om...)

SÖNDAGSPROMENAD
Idag skall vi göra som många Mumbaikars. Vi skall promenera på Marine Drive eller som det kallas the Queen's Necklace. Det var dis eller förmodligen föroreningar som dödade sikten. Svårt att ta foto.
  En intressant sak är att folk inte ser på oss nyfiket, som man är van vid från många länder, där det inte är så många västerlänningar. Här var vi ensamma igen. De tittar på en i smyg. Väldigt diskret. När man själv tittar bara något lite längre på någon, möts man av ett leende. Bara en gång på promenaden var det en grabb som gick vid sidan av oss, som frågade var vi kom ifrån. Efter svar och samma motfråga (han kom från Mumbai), saktade han in bakom oss och lämnade oss i fred.
  Jag bruka alltid fotografera diskret. Ha ögonkontakt om det är någon i bildfånget och fråga först om det är nära. Normal är det ingen här som reagerar. De flesta fotograferar med telefonerna och det är inte oss de plåtar, fast det ser ofta ut så, utan det är selfies. Men det fotograferas flitigt på strandpromenaden som är ett utflyktsmål för många. En del blir avsläppta från små turistbussar. Och allra mest är det ungdomar här.
  Men plötsligt så avbryts strandvägen av ett nybygge. Vi får ta oss vidare bäst vi kan hitta på. Det går inte att följa strömmen, då folk skall åt olika håll. Inhemska turister blir också förvirrade.
Vi hamnar på konstiga vägar, förbi olika cricketplaner (olika för olika religioner!) där spelen är i full gång, över tågspåren och går på en lång viadukt högt över marken med fin utsikt (bl.a. förbi ett enormt stort och vackert sjukhus!), för att sedan komma vidare och ut på den berömda Chawpatty stranden. Den som alltid samlar folk, men inte går att bada på. Nu är vi trötta och varma. Stannar på ett bra café som har allt. Till och med kall Kingfisher öl som är vanlig starköl med 5%, fast här heter det mild öl. Spelar ingen roll. Den hjälpte.
  Nu är vi lagom möra för att ändra dagens planering med att utforska Malabar Hill och dess sevärdheter. För varmt och för jobbigt. Man får ändra sig. Vi tar istället oss an med nästa utmaning; att hitta stans bästa Thali-restaurang.

STANS BÄSTA THALI RESTAURANG
Det finns flera olika sorters Thali. Vi är mest vana vid den sydländska. Den som är så vanlig i Kerala och som man äter på ett bananblad. Nu skulle det bli andra bullar - eller vad det kan heta på indiska.
  Den första hittade vi, som vi trodde, en bit bort där vi förut irrat oss kring vid tågstationen Charni Road Station. Vi gick in och kollade. Svalt ocjh skönt som i ett kylskåp och bara några få tidiga gäster. Här serverades bara Thali och vi var naturligtvis välkomna tillbaka lite senare. Vi ville röra på oss lite till. Och det fick vi.
  Vi visste att det andra stället skulle troligtvis bli svårt att hitta och på vägen dit var vi nära att ge upp tre gånger. Det såg så där ut här och där och naturligtvis med nya tunnelbanebyggen. Vi frågade efter namnet på en gata vi ville gå, då gatuskyltningen än en gång inte fanns.  Nej, vi använder inte google maps varken uppkopplad i Indien eller sparad, utan har en enkel karta och hyfsat bra lokalsinne. Så är det roligare också att gå vilse ibland...
  När man frågar någon efter gatunamnet, är det väl som ofta hemma att alla inte är bra på alla gatunamn. Då åker telefonen och google fram - och sim sallad bim (sök ordet om du vill på chat gpt) så kommer svaret ihop med lite mänsklig kontakt. När vi andra gången frågade, visade vi namnet på Thalirestaurangen också och det gjorde susen. Fast vägen dit var inte övertygande, så vi frågade ett par på gatan, som sken upp och sade att det låg tvärs över gatan (det hade vi lätt kunnat missa i vimlet av småbutiker och kommers) och att de också skulle äta där, men stod på kö för att få bord.
- En timme väntan.
- Är det värt det?, undrade vi.
- Ja, absolut. Sätt upp er på listan.
Vi gjorde så och i två korridorer med bänkar på varje sida satt väntande thali-hungriga.
- Vi tar en sväng innan och tar något kallt läskande, sitter ner och vilar innan.
  Det gick inte alls. Vi frågade. Nej inte här omkring. Bara hål i väggen ställen och stå på gatan. Så vi gav upp och anslöt oss till kön på bänkarna i den första korridoren. Här pratade vi mer med paret vi träffat förut och de var indier som var på besök från Kalifornien. Deras kompisar i Mumbai hade tagit dem hit till detta ställe man köade för att få stans bästa Thali.

GUIDAD MATUPPLEVELSE
  Efter ca 50 minuter blev vi insläppta och fick först betala och veta att dryck ingick dvs vatten och buttermilk med lemon. Man fick äta så mycket mat man ville.
  Vi fick vårt bord och blev uppassade av en massa servitörer, som var och en serverade olika rätter och tillbehör. Hovmästaren, en ung grabb, vägledde oss genom alla rätter, berättade vad allting var för något och visade hur man kunde kombinera smakerna. Snacka om matupplevelse! Och gott. Till och med den underliga mjölken.
Det här var Gujarat Thali som skiljer sig från den vi var van vid. Ingen rajta att mildra de starka kryddorna med. Det skulle mjölken göra. Bland alla dessa många smaker fanns färsk gurkmeja som det var säsong för just nu.

Om ni vill ha namnet, så är det: Shree Thaker Bhojanalay. Den finns säkert på Google maps.

Mätta gick vi tillbaka till hotellet.
- Det är för långt att gå, sade en man som visade på rätt gata, det tar 40 minuter!
- Perfekt efter en sådan måltid, tycket vi.
- Gå hela vägen och ni kommer direkt till Tågstationen (världsarv, som så mycket annat här).
  Mycket att se på vägen och i lugnt takt i värmen (ca 33 grader), åter till hotellet med kaffe och fotmassage i maskinen (tuff) och en ljuvlig dusch. 
Vi stannar hemma i kväll, sätter på kaffekokaren, slappar, skriver lite och kanske tittar på hundratals kanaler på TV. Fortfarande mätta. Och nöjda.

Mumbai dag 3

Frukost på hotellet. Man vänjer sig. Tar lite mindre. 
  Ut i vimlet igen och nu på måndag är det mer folk på gatorna. Man går inte så mycket på trottoarerna, de är så stökiga, utan på vägen som är jämnare och snabbare att komma fram på. Ihop med bilarna i någon slags symbios.
Det är nära kontakt. De tutas ofta. Våldsammast är tvåhjulingarna. Vespornas tutor skräller, cyklisternas klockor ringer ovanligt högt. Tutan i Indien är det viktigaste i trafiken. Men det är för trångt. De flesta olyckor i Indien sker här i Mumbai. Fotgängarna har inga tutor, men går istället lite kaxigt för att liksom visa att vägen tillhör alla. De är också duktiga att smidigt svänga undan när det behövs, likt en tjurfäktare som väjer för en anfallande tjur. Korna är tuffast av alla. Alla rundar dom. 
En flicka sitter på gatan och gör bollar av hö och annat gott som folk köper och lägger i kornas skålar och som de direkt glufsar i sig. Längst gatorna finns massor med matstånd som samlar mycket folk, som står runt omkring i klungar med sina skålar och glufsar i sig. Det är fortfarande mest gatumat som finns att tillgå. För både kor och människor. Det är färre med ställen att gå in och sätta sig på. 
  Jo, vi har faktiskt hittat några gågator. De har en kraftig bom i vardera ändan och med vakt som sitter och passar.
 

Vi strövar runt i distriktet Kala Ghoda (svarta hästen). Här är lite snyggare med modeaffärer och fina bilar. Den ovane indienbesökaren skulle nog tycka det var rätt så exotiskt i alla fall. Men det är inte så mycket hundbajs på gatorna här, trots lösa hundar och katter (som är snälla). Ibland lite kospillning.
  Vi fick lova att gå in på Sassons bibliotek (världsarv igen), fast vi inte är medlemmar. Familjens historia är mycket intressant och de har haft stor betydelse för staden (du kan googla). Sedan går vi runt i området som kallas för Mumbais Manhattan. Det behöver vi inte göra fler gånger.
Avslutade på Mumbais mest ikoniska matställe, Leopold Café. En vanlig liten indisk Kingfisher öl kostade mer än dubbelt så mycket som på gårdagens fina café. Dessutom tillkom 10% alkoholskatt och på det vanlig skatt. Det blev till slut lika mycket som hotellfrukosten på fina hotellet dag 1! Det hjälper inte att vi tror att det var författaren till succéboken Shantaram som vi såg satt vid fönsterbordet, precis som ryktet säger att han brukar göra. Nästa gång går vi till Olympia tvärs över gatan, som Malin Mendel (ni vet vem det är) rekommenderar. Fast jag är osäker på om de har öl...
  Hem och vila innan höjdpunkten med Afternoon Tea på Taj Mahal Palace. Lyx med indiska mått, helt okej med svenska. Du kan läsa artikeln på Resmål Mumbai - Budgetlyx på ett av världens bästa ställen för 5 o´clock tea, så förstår du. Hursomhelst en upplevelse. Nu blir det mindre och enklare med mat  i fortsättningen, annars...

Mumbai och till Thiruvananthapuram (Trivandrum)

Äventyret med eftermiddagsteet tog musten ur oss. Det gick inte att hitta mer matlust än en kopp te resten av dagen. Värmen tar också styggt, så tro inte att en sådan här upptäcktsresa bara är en njutning. Nej, det är också en uppoffring. Stadsvandring i hög värme är en betydligt tuffare sport än många andra vandringar. Vill man se något, får man vara beredd att lida.
  Vad gäller maten, så lämnar vi aldrig något. Inte minst för att vara rädda om miljön. Matsvinnet är en av våra absolut största miljöbovar. 
  Vila är motmedlet och så blev det.

Nästa förmiddag promenad i närområdet Fort för att en sista gång njuta av folklivet på gatorna. Efter hotellfrukosten var det extra skönt.
  Vi packade om för att minimera vårt bagage för vår snålbiljett (även litet bagage är bra för miljön). Planet var senarelagt två gånger, så vi hade onödigt gott om tid.
  Det är också ett äventyr att dagtid färdas med bil genom Mumbai. Långt värre än radiobilarna på Liseberg. Vår taxiförare fick oss att slappna av. Trots att säkerhetsbältena inte fungerade.
- Inga problem, sa han, det behövs bara i framsätet.

Inga gummistötfångare som på radiobilarna, så här gäller att ha någon millimeters marginal till andra bilar, motorcyklar och fotgängare. De flesta taxibilar är ordentligt buckliga. Vi såg en bil på vägen som nyss fått fronten intryckt. Bättre att titta ut genom sidofönstret och t.ex. se och häpna över alla nya skyskrapor som växer upp och arbeten med förhöjda vägbyggen som snart skall bli klara. Och nästa år säger man att nya tunnelbanan skall ta oss hela vägen från flygplatsen till södra Mumbai. Om du inte reser hit snart kommer du att missa vad vi fått vara med om.
  De flesta förare är skickliga trots mestadels dåliga vägar och med alla extrafiler som skapas spontant. Men det mest bedrövliga är när man åker igenom slumområdet och ser allt elände. Detta är oskickligt och stor skam att man inte löst problemet. Idag vet vi genom forskning och praktiska exempel att det är bättre för alla att till och med enkelt ge de nödställda pengar för att själva komma ur sin situation. Indien har ju ekonomi att ta sig till månen (hände i augusti 2023 med en månfarkost, landare och månrobot som alla byggts och utvecklats i Indien)

Det är betydligt bekvämare att flyga inrikes. 
- Nej, ni kan ta med er ert vatten genom säkerhetskontrollen. Detta är inrikes.
Men noggrann visitering. Varenda ficka gicks igenom. Små papperslappar granskades. Klart.
  IndiGo flyger till 80 platser i Indien och även allt mer internationellt. Man vet inte hur väl man vill passagerarna. Mer benutrymme än på jätteplanet till Mumbai. Se den goda maten på bilden ovan.

KERALA
  På flygplatsen i Thiruvananthapuram gick det snabbt (inrikes, som sagt). Inga kontroller.
  Turistinformationen låg perfekt, men hade ingen karta på stan (men en massa andra ointressanta kartor), man visste inte hur mycket en taxi kostade (bra att ha ett hum om priset), men följde oss en bit för att visa var transferbussen gick. 
Det gjorde den inte. Sista bussen hade redan gått 18.15. Vi gick till disken för förbetald taxi, sa ja till priset och ville betala. Men: 
- Ni betalar till chauffören.
Att betala en förbetald taxi i efterhand, går bra i Indien. Vi har ett annat tokigt exempel, vi råkat ut för tidigare, från en turistbyrå hur man kan köra hyrbil i Indien. Se. Resmål Indien.
  Vi såg inte mycket i mörkret, mer än ett intensivt folkliv och massor av upplysta små affärer av olika slag. Chauffören hittade till vårt enkla hotell. Nu var vi inte i Mumbai lägre. Vi hade valt ett enkelt som låg bra, hade fått bra omdömen och som skulle vara lite mer som förr när vi reste här.

VAD FÅR MAN FÖR 110 KRONOR NATTEN?
Ingen frukost. (Brukar ända vara väldigt enkelt om man ej väljer ett mer lyxigt och då med mest indisk varm lite starkare frukostmat. Och det finns många frukostställen att välja på runt hörnet.) och inget toapapper (det finns sällan någon stans, inte ens på fina restauranger. Man har dusch vid sidan om istället. Mera rent.).
Du får samma TV-utbud som på det förra trestjärniga hotellet, som du ändå inte tittar på särskilt länge, en skön säng (något lite hårdare än den förra), kylskåp, vattenkokare, fläkt i taket (som kan regleras i olika hastigheter). Dessutom hänglås på dörren med egen nyckel, stora mjuka handdukar och en tvål som luktar gott.

Heldag i Thiruvananthapuram

Vi hade spanat runt lite på kvällen, utan att blivit imponerade. Sov som stockar igen. Fläkten var perfekt och skönt att slippa a/c. Lätt att bli förkyld (Å har känningar i halsen).
  På morgonen, i dagsljuset, var det trevligare. Vi var inte frukostsugna, utan tog en enkel äggsandwich på klassiska Indien Coffee House nära Tågstationen, där vi varit förut. Allt var sig likt. Ibland står tiden still.
 Vi skulle hela vägen uppför MG Road (Mahatman Gandhi).
  Gick in på stans största varuhus, Pothys, och åkte rulltrappa alla våningarna och njöt av den svala temperaturen. Kollade priser på märkesskjortor. För skjortor som kostar närmare tusen kronor hemma, får man här betala ca 150 kronor. Tänk på vilken marginal det är kvar, när det är rea hemma.
Ingen shopping för oss idag. Vi handlar upplevelser. 
  Men visst, har de fantastiska prisvärda tjusiga indiska kläder för damer. Inte undra på att kvinnorna här är så välklädda. Som om de vore på väg till världens fest.
Att besöka något stort varuhus i andra länder är som ett museibesök i nutid. Det säger mycket om landet, vanor, folk osv. 

När vi blev allt för varma, trötta av allt trafiktutande och torra i luftrören av den dåliga luften, flydde vi in på en av stans bättre restauranger. Visst fick vi lite kaffe, te och något att mumsa på, fast det var mellan frukost och lunch.
  Slutmålet var en av stadens sevärdheter; det vackra Napier Museum. > Mer att se och läsa 
Sedan gick vi mindre vägar tillbaka. De var lika kaotiska. Lunchade på en Thali-restaurang, där vi hade att välja på icke a/c på entréplan 150 rs. eller a/c i matsalen på 1:a våningen, 218 rs. Det blev a/c. Mycket bra allting.
  Tilläggas kan  att den här typen av stora restauranger inte skyltar med någonting. Det enda som skvallrar om att det är ett stort lunchställe, är strömmen av människor som rör sig hit. Vi hade fått tips. På plats får man mer info. Thali är en typisk sydindisk lunchrätt. Du får äta hur mycket du vill. Undrar du vad som är i skålarna, så hjälper de gärna till och förklarar.

Kvällen tillbringade vi "hemma".
(Du hittar fler av dagens upptäckter i högerspalten).

Kovalam

Vi tog god på oss. Checkade ut och gick nerför backen och väntade på att bli stoppade och erbjudna skjuts.
Dagen innan hade vi frågat på priset för en tuk tuk (eg. autorickshaw, ofta kallad bara auto, här i Indien) till Kovalam, 14 km ner till havet.
  Det gick fort. Snabb-prutat och klart direkt. En lite modernare större auto, så vi fick plats med väskorna (det finns inget bagageutrymme). Sedan följde vansinnesfärden på smågator och på motorvägen i, som vanligt, värsta kappkörnings- och trängsellirkandet. Alla överlevde. Men knappt. Inget för hjärtsvaga. Det finns taxi som är säkrare och inte öppna att ta emot alla avgaser. Men auto är det vanligaste transportmedlet för korta avstånd.
Som upplysning ser man idag e-autos. I södra delarna av Mumbai är inga autos tillåtna för att inte sinka trafiken.

Det var svårt att hitta till Wilson Ayurvedic Beach Resorts. Vi fick fråga oss fram. Det låg i en av de många gränderna bakom strandpromenaden. Vi kunde få rummet direkt trots att vi var tidiga och ja, det gick bra att betala senare.
  Det är så med oss människor att första intrycket oftast är fel. Man har forskat kring detta och funnit att vi genast uppmärksammar vad som är fel med nya intryck. Så var det när vi kom till Wilson.
  Slitet som vanligt, fast poolen såg ren ut (och som andra gäster också sagt i sina omdömen), och allmänt lite ruffigt å så. Rummet som vi skulle ha med fläkt, såg inte alls bra ut och luktade mögel. Vi frågade efter ett annat, men det fanns inga fler med fläkt. Ett rum med a/c fanns däremot och till det dubbla priset...
  Vi kollade det, prutade lite och sa ja. Fin upplyst uteplats, med utefläkt och möbler som går att sitta i. 
Sedan gick vi ut för att kolla om Kovalam var sig likt.

PS. Du kan se hur fint det alltid ser ut på bokning sajter, som här på Booking.com, med fler bilder (nej, det finns ingen frukost), priser, omdömen etc. för Wilson.

Det var det inte. Vi hade inte väntat oss det heller. 
  Vi tog en sen frukost med utsikt över Lighthouse Beach, som nu såg ut som en mer normal badstrand. Inte längre en sandstrand omgiven av fiskrestauranger och enkla boenden. Men det var fint och trevligt och frukosten var perfekt, även om priserna nu var satte för en turistort och inte alls så som i en storstad som Mumbai eller Trivandrum.
  Vi slappade, gick runt och spanade och på kvällens middag bestod bl.a. av jumboräkor med vitlök och tillbehör.
Det här är en ort nära fiskmarknaden med daglig färsk fisk (många exotiska), räkor, bläckfisk, hummer...

NÄSTA DAG
En morgonpromenad norrut.
Gå på stranden, om ni skall hit och undvik den sandiga skräpiga parkeringsplatsen. 
Därefter uppför en liten backe men mycket ruffiga boenden. Ta till vänster och följ bilvägen nerför till lyxhotellet Leela och fortsätt längst nästa strand och moskén. Följ den lilla stigen längst vattnet och strax är du på Samundra Beach. Här finns tre restauranger. Vårt val Curry Leaf - överträffade förväntningarna. Så snyggt och fint, fridfullt och med den allra vackraste utsikten.
  Vi var ensamma. De som bodde där (verkade mest vara engelska damer) hade en ledig dag från sin yogakurs och tog förmodligen sovmorgon. Vi njöt av utsikten och fick underhållning av ett par fiskare i båt som lade nät och en ensam tidig badgäst som ville ha stranden för sig själv ett tag. 
Efter frukosten lite mer sightseeing innan vi blev erbjudna lift tillbaka av en autoförare. 

Resten av denna heldag: Bl.a. pool-bad, lunch och middag på Lonely Planet för det tysta, vackra, välsmakande och... vi uppskattar allt mer enkla Wilson. Stället växer till sig efterhand.
Jo, vi har lärt oss att dela på rätter nu även här. Då får man plats med en bananpannkaka också.

Kuriosa: En liten minibokhandel i en av gränderna sålde begagna kvarlämnade böcker på hotell. Vi kikade in och hittade en Lee Child roman som vi inte hade läst (måste vara den sista...). Vilken flax! 
Ibland behöver man koppla av med en hårdkokt spännande thriller.

Å NÄSTA DAG - nerköp
Bytt hotell. Planerat för omväxling. Ville vara lite lyxigare. Dyrare och tjusiga bilder på Booking.com som inte alls stämde. Det har nog sett sina bästa dagar. Internet funkade ej - men de jobbade med det i timmar. Fortfarande svagt. Strömmen gick i omgångar. De jobbade med det också. Balkongen var kass. Smutsig och utan möbler. Restaurangen trist och poolområdet inte inbjudande. Det finns mycket att jobba med. Sängen var bra.
Vi har slappat, badat i havet, ätit lite och gott, kollat nästa förbindelser. Inte bra det heller...
  Det värsta är att drömbåten på innanhavet slutade gå för några år sedan. Ligger fortfarande på internet - och på Budgetres Kerala-guide. (vi ska städa när vi får mer info). Det går heller ingen direktbuss härifrån och till Varkala, utan man får trixa sig dit via Trivandrum. Vi har pratat med taxi m.fl. och fått veta rätt pris för den ca 1,5 timmes långa resan.
> Här kan du se vårt "tjusiga" hotell Sea Face, som det kanske har sett ut någon gång.

SISTA HELDAGEN I KOVALAM
Vi skulle kunna skriva en lång lista vad som felar på vårt 3-stjärniga hotell, men besparar er det. Det kommer i våra recensioner. 
Vi tog en tidigare morgonpromenad till Samudra Beach och gjorde repris på frukosten på Curry Leaf. Lika underbart. Sedan bad och vi blev snabbt solbrända. Tillbaka hem med auto. 
Det händer naturligtvis mycket mer än vi rapporterar om, så om du tycker det blir långt ibland, så är det ändå översiktligt.
  Vi tar oss raskt till kvällen, då vi hade en trevlig middag ihop med Birgittas och Anita, som är här länge, går på "treatments" (yoga, kost, hälsokoll m.m.), gör vandringar och målar (båda är konstnärer). Vi träffade Birgitta när vi var i Marocko förra året, men inte lyckats få till det med träff i Sverige än, fast vi inte bor långt ifrån varandra. Tjejerna skulle nästa dag åka tåg i göra en tid i norra Kerala och vi ser fram mot rapporter därifrån.

Varkala 

En bra plast att se hur dagarna sakta förvandlas till veckor...

TAXI TILL VARKALA
Istället för att ta en auto tillbaka till Trivandrum, sedan tåg och därefter en ny auto ner till Varkala Beach, valde vi att resa hela vägen med taxi. 2500 rupie är visserligen mycket pengar här (314 sek)  men det var det värt.
Kronan håller på att bli svagare igen mot den indiska nu i januari... Vi har till och med fått rapporter att man inte växlar in svenska kronor! 
  En underbart bekväm och effektiv taxiresa, som en sightseeing. Han följde kustvägen så vi skulle få se mer och berättade om vad vi såg. Bl.a. häpnadväckand många stora och vackert målade kristna kyrkor, förbi området med rymdrakettillverkning och alla höga byggnader i nya hightech-centrat norr om Trivandrum.
  Vi sparade massor av tid och svett. Kom fram till trevliga familjelogin Jickys Nest och fick vårt rum direkt. Perfekt Internet, fin uteplats, varmvatten, gratis rent vatten från stor tank m.m. Sådant vi saknat på förra stället.
Det enkla är det sköna.

TURISTISKA VARKALA - passa på nu
Den lilla fridfulla och enkla byn var nu förvandlad till ett turisteldorado. (Zac hade naturligtvis rätt. Se Kerala-guiden). Eftersom Pongal-tidens festligheterna började nu, trodde vi att det var någon stor ledighet när vi såg alla dessa massor av människor, mest indiska turister.
  Nu vet vi, att efter pandemin började folk här att fundera över hur snabbt livet kan förändras och hur fort det kan ta slut. Så plötsligt ville man passa på att resa och aktivera sig. Nu lägger man pengar på nöjen. Och dom är många. 
  Det är svårt att komma fram på den lilla smala vägen uppe på klippan framför alla nya restauranger, butiker och hotell. Från helikopterplattan flyger man tandem med paragliding och sniker palmkronorna och på stranden har man lagt ut en lång flytbrygga som folk kan gå ut på, mot betalning och med flytväst (120 rupie för 10 minuter), och ställa sig längst ut för att få utsikt och havskänsla. Kön är flera hundra meter lång när det är dags för solnedgången. Det går också bra att ta en snabbtur med racerbåt eller låta barnen köra 4-hjulsfordon en runda på stranden med en följeslagare bakpå.
  Det är klart att alla vill hit, fast det blev en plötslig ketchup-effekt efter pandemin, men en hel del har succesivt byggts upp för att även allt fler västerlänningar sökt sig hit. 
  Men ärligt talat, alla fina och populära kustorter förvandlas. Så är det överallt även i Europa och också här i Indien. Men det är inte så tokigt här i alla fall. Det finns en slags enkelhet bakom kommersen och priserna är ungefär desamma på de flesta matställen. Det är inget tjafs här om oklarheter med notan, som i många länder. Det stämmer så gott som alltid och är vad det är. Man är vänliga och trevliga. Det går bra att dela rätter och de fixar det mesta, som man vill ha det och är hjälpsamma. Vill du ha det mer genuint, så gå en bit bakom värsta turiststråket.

DYRARE
Priserna har gått upp här mot hur det är i Kovalam, som nu i färsk jämförelse är en lugnare mindre liten fiskeby.
Den goda och fina fisken och räkorna säljs här inte i kilopris, utan styckvis. Det kan bli dubbelt upp prismässigt mot hur det var i Kovalam!
Mer om priser och roliga jämförelser läggs i högerspalten för info.

Två saker som är tråkigt är:
  En av världens vackraste restaurangutsikter; indiska Sreepadmans uteplats framför tempelbassängen har rasat ihop. De förstod inte vad vi sa när vi sörjde den underbara platsen, men erbjöd en stol att sitta på på grushögen som var kvar. (vi visar en bild hur det var förr).
  Sedan är det den höga klippan med alla restauranger, där alla går den långa vägen längst ut på kanten, med dåliga räcken och... Allt håller så sakta på att rasa. Havet kommer närmare och erosionen kommer att tvinga allt att flytta.
Så visst har de indiska turisterna rätt i att passa på nu. 

                Sreepadmans uteplats is no more. R.I.P.

BÄSTA TIPSET 
Vi gjorde en vandring norrut som var underbart bra.
Man går "turistvägen" hela vägen och kommer till North Cliff och sedan lämnar den klippan och går ner mot stranden som heter Black Beach. Här finns flera stora nya hotell med mest indiska turister. Stranden här har mindre folk och en hel del fiskare som håller på med sina jättenät som dras upp på stranden.
  Du följer stranden och kan välja att promenera i vattenbrynet eller gå stigen ovanför stranden. Här ligger en del läckert belägna mindre hotell. En del är väldigt exklusiva, några steg längre in, sjunker priset för vissa. 
Första promenaden hit åt vi frukost på ett lyxigare ställe, Maadathil. Ungefär samma priser, fast mindre portioner. 
Nästan ingen på stranden. Det fanns en gubbe som satte upp mindre solskydd. Han hade inte många kunder.
  En annan dag fortsatte vi längst stigar och omväxlande längst stranden ännu längre norrut, fram till Kappil Beach. Det kändes inte så långt när man startade lite tidigare medans det var svalare i luften och inte lika skarp sol.
Här avslutade vi på The Marine Pride Beach Resorts & Spa med hotellet lunchbuffé och kunde välja en egen uteplats med tak på utsidan av restaurangen (det fanns bara en). Allt går bra. Det är mest leenden.
Samtidigt fick vi underhållning av surfskolan som höll till här i denna lilla fiskeby. Frukosten var både indisk och lite västerländsk (= rostat bröd). Men en omelett ingår alltid, gott kaffe och så färsk frukt som läskande ananas och söt vattenmelon.
  Det går att fortsätta att vandra längre norrut längst Kappil Beach med sitt innanhav bakom, om man vill. För att få en uppfattning hur det ser ut, så finns det naturligtvis på YouTube.
På tillbakavägen bad och snabb soltorkning. 

Nästa tips är matställen. De varierar. Vi fick en lektion om kvaliten på olika restauranger av vår nästa värd på
Happy Buddha, som inhyste mest svenskar och bl.a. Mia, som var delägare till den alldeles utmärkta och populära restaurang Abba. Här fanns, förutom bokhyllan med bara svenska böcker och kondisdisken med svenska bakverk, god och varierande mat, trevlig personal och fint läge. Vi testade lite av varje och delade alltid en portion. Ibland fanns plats för efterrätt eller en ovanlig irish coofee. Jo, den var god med indiska whiskey, prövad sen tidigare, men lite udda med frostad sockerkant.
  Happy Buddha S4 Resort, var bland det renaste och snyggaste vi sett i indisk väg på ett vanligt hotell. Det fanns till och med kokvrå på varje våningsplan. En fördel här var att det var nära väg till Black Beach. Bättre att gå hit än till stora stranden nedanför klippan med allt folk, kommers och pilgrimer som utför olika ritualer.
  Varkala är egentligen en religiös plats med ett stort tempel, som många troende bör besöka. Förra gången vi var här, hade vi den sagolika turen att pricka in årets tempelfest med heliga elefanter, possessioner och en rolig parad. Stunder man minns...

Alappuzha - vi ändrar planer

Vi beslöt att ta oss till Alappuzha med tåg, då den trevlig förbindelsen med båten dit upphört. Vi hade hört oss kring på olika bokningskontor och en man var särskilt hjälpsam och gav många tips. Hans lilla provision på mindre en 20 kronor, var mer än väl värd pengarna. Det blev tuk tuk till tågstationen. Här skulle vi också få ut pengar på en ATM. De vid Varkala Beach tog inga utländska kort. Den första ATM nekade oss pengar, men den andra och sista funkade. Skönt. 
Sedan letade vi frukostställe. Det var lite stökigt vid tågstationen, med mest små kiosker och tevagnar. Så dök det mycket enkla indiska matstället upp med det fina namnet Palace Hotel (matställen heter ibland hotel här) och vi baxade oss in i trängseln bland borden med vårt bagage. Tur att vi varit med förr.  Mycket trevlig personal som serverade den godaste indiska frukosten. 

ALLA TIDERS BÄSTA TÅG - i världens mest tågland
Tåget kom in punktligt. Vi stod vid skylten där vår vagns skulle stanna. Det gick lugnt tillväga. Några gick av först och vi som skulle med, gick på. Inte som när vi åkte tåg för ett antal år sedan, då de som skulle med trängde sig på först och de som ville av tryckte emot allt vad de kunde. Då några kastade in sina väskor genom fönstren för att markera plats.
  Nej, vi hade platsbiljetter som fungerade, i en av tre a/c klasser. Det finns en enklare utan a/c och den heter sleeper. Sova kan man göra i alla klasser. Kupéerna är listigt utformade med sängar som kan fällas ner (se bild i högerspalt). På dagen kan du lägga dig att vila eller sova på någon av de övre slafarna. De indiska vagnarna är bredare än våra och då får man plats med tre sängar längst ena sidan också.  
  Vår bokningsman hade fått till det så att vi fått platserna vid fönstret mitt emot varandra och med ett bord emellan.
Utanför fönstret passerade en vacker landskap förbi, med underhållande folkliv i byar vi passerade. 
  Försäljarna av kaffe, te, snacks, mat, vatten etc. som konstant gick förbi och ropade ut sina varor, var klädda i lika dana tjänstekläder och vi såg inte några brokiga säljare som hoppat på mellan stationerna. Och rätt som det var kom en man med penna och papper och tog upp beställningar på lunch. Snacka om service.
  Allt var rent och snyggt (vi testade inte toaletten). Bekvämt utan trängsel. Vi hade vår del för oss själva, med undantag för killen som klev upp till översta slafen och sov. Det fanns rena kuddar och täcken.
  Så plötsligt fick vi fart att samla ihop våra grejor och snöra på oss skorna, för tåget var framme i Alappuzha - 20 minuter för tidigt!

Utanför i värmen fanns kön till förbeställda tuk tuk och strax var vi framme på Thoms Beach Homestay, som vi bokat dagen före.
  Vår värd tog emot oss på altanen och medan vi pustade ut i sofforna, gick vi igenom våra önskemål och frågor. Han berättade att han och familjen bott och arbetat i Dubai i 30 år, men var nu hemma igen och drev uthyrning i huset de bodde i. Han ordnade samma tur på Backwater som vi sökte. Allt var strax klart och han visade oss vårt bambu rum efter att vi passerat köket med fritt kaffe och filtervatten.
I recensionerna skulle vi senare skriva att det var tjocka lakan (som vi bytte), tunna handdukar och en mycket hård säng (fast vi är vana vid hårda sängar). 
  Vi tog en sväng ner till stranden, förbi bygget av nya pelarmotorvägen, åt lunch och lite mer.

Backwaters

Upp tidigt nästa morgon. Vi var tre par från Thoms som skulle resa tillsammans i Backwaters; Vi, ett danskt par och två grabbar från London, varav den ene hade föräldrar med ursprung i Indien och kunde hindi - men ej det lokala språket. 
  Backwaters är, enligt Wikipedia, "ett nätverk av bräckta laguner och kanaler som ligger parallellt med Arabiska havet vid Malabarkusten. Det inkluderar också sammankopplade sjöar, floder och vikar, ett labyrintiskt system som bildas av mer än 900 km vattenvägar."  Det här är kanske Keralas största turistattraktion.

Det gick att få plats för alla (!) i en tuk tuk, till färjan på andra sidan stan. Här möttes vi av vår lokala guide, en äldre man, som kunde lite engelska. Han visade lokalbåten vi skulle åka en timme med till hans hem, där vi skulle få frukost. 
I det lilla huset vid en smal kanal fick vi precis plats i det kombinerade vardagsrummet/sovrummet. Maten lagades i ett litet tält utomhus. Vi bjöds på putty, en typisk sydindisk maträtt. En god vit bulle (annars vanligt med cylinderform) på malet ris med kokosspån och kaffe.
  Runt omkring oss låg stora fält med risodlingar. Vår värd hade bott här hela livet. 
Efter frukosten gick vi till den lilla smala roddbåten med sex platser, som paddlades av en annan farbror, som inte kunde så mycket engelska. Vår vän från London kunde hjälpligt tolka.
Allt var mycket fridfullt och perfekt skönt denna förmiddag.

Vi åkte runt ganska länge och det var mycket att se. När vi började bli stela i kropparna, blev det en paus och bensträckare vid en liten kiosk som hade kaffe och snacks.
Det blev många foton. Här fanns hur mycket fina motiv som helst. Ni får bara några smakprov här. En färggrann Kingfisher fågel kom med på bild, men får vänta på senare publicering.
  När vi kom tillbaka till huset, blev det thali-lunch med bl.a. bananblomsfrö. Vi bytte erfarenheter och hade trevligt tillsammans. Värden följde oss till färjan, som vi fick ta oss tillbaka med på egen hand. Där splittrades vi åt olika håll.
  Vi gick en sväng i centrum och tog sedan en tuk tuk till boendet. På kvällen upplevde vi regn för första gången i Indien! Vi stannade hemma, fortfarande mätta och belåtna efter en underbar dag.

Kochi

Vi brukar säga att man aldrig skall resa på en söndag. Kommunikationerna brukar vara sämre då och det är lätt att råka ut för något oförutsett. Vi har en del dåliga erfarenheter här. Det stämde inte denna söndag. 
  Vi tog en tuk tuk utanför vårt homestay till busstationen. Här var det omöjligt att få information om när vår buss skulle gå eller varifrån. Det visste alla utom vi. Så det var bara att fråga och en familj som skulle med samma buss, höll ordning på oss. 
  Vi chansade och tog frukost på ett Indian Coffee House i närheten, som alltid har snabb service. Familjen stod kvar när vi kom tillbaka och strax kom bussen. Vi förberedde oss på anstormning, men det var inte många som skulle med just denna buss. Gott om sittplatser och betalning ombord. Vi fick till och med plats med våra små rullväskor under sätet. Ganska bekvämt. 
  Vid Kochis busstation tog vi en ny tuk tuk den korta vägen till färjan till Fort Kochi, och en 20 minuters båttur för 6 rs ca. 75 öre.

SANTA MARIA HOSTEL - en till upplevelse 
  Från färjelägret gick vi den korta biten till vandrarhemmet Santa Maria Hostel, som var bokat för 3 nätter. På Booking.com var beskrivningar och bilder hur vi skulle bo mycket fina. Vi skulle bo flott stod det på Booking.com med....
"Rummen på vandrarhemmet har en terrass" Inte vårt de-lux-rum (det finaste dubbelrummet) och "vissa rum har en balkong och andra har även havsutsikt"  vilket inte heller stämde för oss. Vi blev lite paffa när vi såg rummet och frågade om det var rätt. Jodå, allt fanns, men inte just på rummet.
- Men kaffekokaren då? Vi valde en konkret fråga av flera möjliga. Bland de mest populära faciliteterna stod det på Bookingsidan: "Te/kaffebryggare i alla rum". 
- Det finns i köket. Jag fixar varmt vatten direkt. Han försvann och kom sedan tillbaka med två koppar varmt vatten till vårt medhavda pulverkaffe. Samt tvål och två flaskor vatten. Trevlig och hjälpsam.
  Under tiden hade vi kollat havsutsikten. Vi hade ju de-lux-rummet. Nähä, det var ett plåttak på baksidan vi såg.
Vi testade a/c, internet och att det fanns lakan och handdukar till oss båda. Sådant man gör direkt när man får ett rum.
  Så är man lite trött efter resan, van att det inte alltid stämmer (det är inte bara vi som har dålig erfarenhet av "falska" beskrivningar från Booking och andra) och är ganska reståliga. Luttrade, skulle kanske vara ordet.
  Men för din och andras information, kan detta vara ett (du kan även jämföra med fina hotellet Sea Face ovan i Kovalam för fler exempel) tydligt exempel på hur dikt och verklighet kan skilja sig åt.
Titta på Bookings sida och på vårt Deluxe Double Room with Shower. 

Som sagt; ingen terrass, ingen utsikt, ingen vattenkokare och det fanns inget privat kök. 
Det gemensamma köket, var sunkigt - och hade ingen mikrougn vid tillfället. Vattenkokaren hittade vi inte. 
Du kan se bilderna på rummet. Trevligt.
  Det funkade. Men tilläggas kan också att a/c strejkade. Remote controllen funkade inte. Vi fick byta flera gånger och man åkte och köpte nya batterier... till slut kom elektrikern och gick igenom elsystemet, vi fick flera strömavbrott och det tog en del tid. Till slut konstaterades att en fas i huset var utslagen. Det var inte bara vi som hade problem. Och nu var allt bra igen. Trevliga, glada och hjälpsamma.
  Lika dant med varmvattnet. Det krävde vissa arbeten "på taket" med varmvattensberedaren. Till slut.. efter en tids längre väntan funkade det. Och sedan funkade det resten av tiden. 
  Hur var frukosten, undrar kanske någon? Alldeles utmärkt. Dagens indiska frukosträtt, lagad av en trevlig kvinna på uteplatsen. En frukost i taget, ingen brådska, vällagat. Det gick att få en omelett, som brukligt. Men när vi tackade för maten, så fick vi betala extra för den.

Vi skrev ett omdöme till Booking, som man gärna vill ha från kunderna. Då kan man få kunskap  och rätta till problem och få nöjdare kunder. Även om detta hostel har mycket nöjda kunder. Vi fick svar från boendet att man nu skulle sätta en vattenkokare i alla rum (We will also add kettle in each room as per your suggestion.) fast det inte var ett förslag från oss utan något som skulle ingå. Man skulle fortsätta göra förbättringar samt ville med det, att vi skulle ta bort vår recension.  
"...However, if there was any confusion about the amenities mentioned on Booking.com, please consider updating or removing your review to avoid any impact on our booking opportunities."
Någon reaktion från Booking är inte att förvänta sig. Skickar mest automatiska mejl med no respond möjlighet. Vi har flera exemplet på deras sorgliga kundtjänst.

När vi kollar i efterhand på andra sajter, så har
TripAdvisor som vanligt gamla inaktuella omdömen. Bland de någorlunda aktuella, från 2022, hittar vi liknande erfarenheter som vår. Ägarna svarar här att covid har har gjort att stället blivit "run down". Det allmänna omdömet (inkl. inaktuella) är när man lägger ihop allt; excellent.
Agoda (systerbolag till Booking.com) varierar och säger att det är kokvrå (!) i stället för kök, ingen havsutsikt - bara utsikt, men balkong finns på Deluxe rummet. Här får man även tofflor! Det finns mer hitte-på saker. Klädhängare stämmer, även om det bara var en (1 styck). Det allmänna omdömet är under åren: Fantastiskt. 
Men varför har man kvar upp till 8 år gamla omdömen - och som påverkar helhetsbetyget?
Hostelworld var ärliga och hade bara färska omdömen. Dock förmedlade de inga dubbelrum, bara sovsalar.

Lärdom: I fortsättningen kollar vi var de de sämsta rankingarna säger och om de verkar ärliga (inte petiga) och kollar noga på årtalet för omdömet.

Vad betalade vi för rummet?
260 kr/natt. Dyrt? 
Det finns massor av billigare. att välja på. Inte med exakt lika bra läge.
Lägger du lite till pengar, kan det bli betydligt bättre. 
Så i jämförelse: Ja, det var dyrt. För allt det som inte fanns och som utlovades.

> Sök och jämför de bästa utbudet här - och tänk på att även boende är färskvara.

Fort Kochi

På kvällen gick vi ut bland folkvimlet i Fort Kochi, som stadsdelen, i den gamla portugisiska delen, heter.
Och visst hade det förändrats sedan vi var här sist. Nu med mycket inhemska besökare och fullt på restaurangerna. Det hade blivit mer kommers kring de berömda kinesiska fiskenäten. Några byggnader hade försvunnit, bl.a. de enkla matställen som tillredde fiske vi köpte då. En del nya byggnader var på gång.
  Vi drog oss in bland de gamla portugisiska byggnaderna och här fanns nu flotta butiker. Men det finns en hel del charm kvar. 
  Vi gick till stället vi bott på förut, som idag är en rätt flott restaurang nära vattnet. En hel del är renoverat och utbyggt. Vi fick lov att se oss omkring efter den goda måltiden.

Långpromenad
Frukost nästa dag på utekaféet med appam och kaffe. 
Sedan gick vi kustpromenaden och förbi stranden där fiskarna stod i vattnet och kastade ut sina nät. Själva stranden var skräpig och påminde igen vilken enorm potential det finns här om man ville skydda det historiska området lite mer.
En fika på mysiga Travelers Paradis med världens godaste pannkaka var en höjdare. (bild finns i högerspalten)
  Vi tvärsade över halvön genom Mattan Cherry, genom genuina kvarter och njöt av vardagslivet. Handlade några småsaker och besökte några tempel. Till slut kom vi fram till de judiska kvarteren. Här finns några gator med läckra affärer. På den tjusiga restaurangen vid vattnet, Ginger House, tog vi lunch.
  Vi gick tillbaka längst kusten och tillsammans blev det en rejäl sträcka. Härligt.
  På kvällen middag på ett bättre ställen i närheten, som var bara okej. Testade en indisk whiskey, Royal Challenge, som minne från en Goa-resa. Kom inte ihåg att den var så god. Överraskande.
Du som är intresserad kan läsa mer här.

Ernakulam/Kochi
Nästa dag tog vi färjan över till fastlandet. Orienterade oss för nästa transportetapp och tog en tuk tuk till den centrala delen av denna stora stad och Indiens näst mest tätbefolkade. Idag är den modern med många höghus, har en viktig hamn och mycket mer. I hela området bor det över 2 miljoner människor.
  Vårt avsikt var att gå Marine Drive tillbaka till färjan, inte shoppa som annars många gör här innan de lämnar Indien.
  En sak kan nämnas när man lämnar de mer turistiska delarna, att priserna sjunker rejält. Vi tog en fika innan promenaden på det lilla fina Ashis konditori. Två kaffe, en samosa och en kokosgodis för 50 rupie ca 6.30 kr. Hoppsan! Vad kan det då kosta på ett enklare ställe?
  Sista kvällen, efter att vi strövat runt i kvarteren i Fort Kochi, hittade vi en litet portugisiskt fiskrestaurang,
Fusion Bay, som var helt underbart. Här åt vi maihi maihi. Detta tillsammans med en aubergineröra.
Här träffade vi Lizzy. Om detta finns mer i högerspalten och om vad Lizzy tyckte om Indien.

Farväl Indien

Från Fort Kochi till Cochin International Airport är det ca 3 mil. Flygbussen går inte längre, oavsett vad det står i all information. Metron är betydligt bättre.

Det är enkelt när man vet hur man skall göra. 
1. Det bekvämaste sättet är att först ta färjan över till fastlandet på 20 minuter och för ca 1 kr.
   Vill du ha snabb frukost eller en bit mat innan du fortsätter, finns det ett Indian Coffee House på första gatan rakt fram till vänster. Det finns andra att välja på denna tvärgata samt en massa tuk tuk här som väntar på kunder.
2. Ta en till närmaste metrostation - Maharajas College, om du inte vill gå. Säg bara metro station. Resan tar max 8 minuter och du betala lägsta taxan, max 6 kronor. 
3. Köp biljett där och ta rulltrappan upp. Metron går till ändstationen Aluva. Det tar 30 minuter och kostar ca 8 kronor. Metron går på pelarvägar ovan jord och du har en fin utsikt under resan. Den är ren och snygg med ordning och reda. Renare än t.ex. tunnelbanan i Stockholm. (det är för övrigt sällan man ser klotter här överhuvudtaget)
4. När du går av metron, gå till vänster - skylt Airport bus - och hissen ner. Bussen är direkt utanför. Den tar 15 minuter och kostar ca 8 kronor. Du betalar ombord.
 Sammanlagt en dryg timme utan trafikproblem och för ca 25 kronor. Smidigt.

När du skall gå in på terminalen, visar du upp din bokning + pass för vakten. Du kan ha gjort incheckning, men ej fått boardingkort. Den slutliga incheckningen börjar några timmar innan (se anslag). Det blir många som betjänar och det går snabbt.
  Cochin International Airport är modern, stor, lite ödslig och med sköna fåtöljer. Härifrån finns många flygmöjligheter, så du kanske hamnar här en dag. Sri Lanka och Maldiverna når du på en timme.
Många flyg går även till Förenade Arabemiraten, då många indier arbetar här.
Men, trista matställen med rekordhöga priser. Indiskt rekord för en kopp kaffe, 250 rs (ca 31 kr) mot normalt 12-25 rs och på ett lyxhotell upp till 150 rs. Nej, det fanns ingen Burger King, med prisvärt kaffe. Fritt dricksvatten och wifi finns (som på de flesta flygplatser).

OBS! Säkerhetskontrollen var nästan värre än i Manchester. Det vill inte säga lite. Ta ut alla nycklar, stålgrejor, batterier, laddare. Räkna med att få köra om bagaget efter genomgång. Vatten och vätskor är ingen kontroll av (som blir allt vanligare). Skillnaden mot Manchester var att här var man mycket vänligare. 
  Det verkar vara svårare att lämna Indien än att resa in. Vid passkontrollen var vår man vänlig och humoristisk, men mycket noggrann. Två nya foton togs och fingeravtrycken skannades. Under vårt glada samtal framkom att de hade järnkoll på alla ställen vi bott på. Det fanns mycket på dataskärmen här. 
        

     - se mer bilder från det här avsnittet i högerspalten →

Förenade Arabemiraten

Abu Dhabi

Här har vi aldrig varit förut. Kanske mellanlandat någon gång. Minns ej. Det har aldrig funnits någon anledning att resa hit. Men hit kommer massor av indier för att arbeta. Till mer turistiska Dubai kommer allt fler turister (och ryssar).
  Vi reser hit för de prisvärda förbindelserna. Dessutom är vi lite nyfikna på hur här ser ut. Varför det blev just Abu Dhabi berodde på flyget. Vi har läst på lite och det känns alltid spännande att komma till ett nytt ställe.

På flyget köper vi en kopp kaffe och får tillbaka i emiratiska dirham. Den växeln skulle räcka till flygbussen och tre bananer. Det var allt vi behövde i kontanter under vår vistelse i UAE (United Arab Emirates). Resten betalade vi med kort.
 Det fanns ingen turistinformation på flygplatsen. En privat resebyrå gav oss dåliga råd, men talade ändå om var bussdisken låg. Vi tog oss dit, längst bort i ankomsthallen, där man kunde köpa biljetter till både Abu Dhabi och Dubai. En hjälpsam dam förklarade allt. För 20 AED (United Arab Emirates dirham), knappt 60 kronor fick vi varsitt busskort som räckte till två flygbussresor och en resa lokalt i stan om vi ville.
  Det hade hunnit bli mörkt ute, när vi stod och väntade på vår buss A2. Vi visade våra kort för apparaten når vi steg ombord samt sade till föraren vilket hotell vi ville bli avsläppta i närheten av. Precis som den hjälpsamma damen sagt vi skulle göra. Dessutom fick vi hjälp av medpassagerarna, som engagerade sig att vi skulle komma av rätt.
På vägen dit var det inte mycket att se i mörkret förutom stora breda vägar och många pampiga byggnader. 
  Det i stort omöjligt att ta sig över gatorna utan att använda de ljusreglerade övergångsställena. Och här gäller det att skynda sig innan det blir rött för fotgängarna igen. Det är ganska långt att ta sig över. De som är långsamma, får stanna på mitten och vänta länge på nästa gröna gubbe. Inte lätt att ta sig fram till fots här hur som helst. 
  Vi fick alltså gå en omväg via en övergång, för att ta oss till andra sidan där vårt stora höga hotell låg. Vi hade bokat lite bättre denna gång och såg fram emot att komma till rätta.

 Kvinnan i receptionen hittade inte vår bokning. Bra ibland att ha färdigskrivna handlingar att visa. Hon fick dessa och våra pass. Han grävde bland sina papper på disken.
- Det finns inga rum. Det är fullt.
- Vi har bokat, sa jag lugnt. Det var för dumt för att ens orka reagera. 
- Ni har fått ett meddelande från oss, att det är avbokat.
- Det har vi inte fått. Vi kom precis från Indien med flyget.
Hon upprepade att det var fullt och att de sänt ett meddelande till oss.
Jag upprepade att vi hade bokat och inte fått något meddelande.
- Var vänliga och sitt ner. Hon pekade med handen mot sofforna vid sidan om.
Under tiden kom andra gäster i andra ärenden. Varje gång någon lämnade en nyckel, frågade hon om de skulle checka ut... Konstigt, så dags på kvällen, tyckte vi. Det var inte rimligt. Jag vägrade att sitta ner. Stod upp och väntade. För att markera.
- Var så god och sitt, ville hon igen.
- Jag står gärna.
- Det finns inga rum, kanske det blir något ledigt.
- Vi vill inte vänta. Det är ert problem och ni får lösa det. Antingen uppgradera oss eller skaffa ett likvärdigt rum.
(Detta brukar fungera. Vara helt lugn och lämna problemet till den som skall lösa det.)
- Jag försöker få tag i chefen. Var så god och sitt.
- Det är bra. Jag föredrar att stå.
  Det gick några fler turer. Mannen som hjälpte till med väskor i entrén log lite urskuldande och jag log tillbaka. Trevligt med medkänsla. Han pratade med receptionisten. Inget dödläge i alla fall, verkade det som.
  Så dök en stor man i kostym upp och det var chefen. Vi nickad åt varandra, han växlade några ord med den moträviga receptionisten som plötsligt överlämnade rumsnycklar och våra pass. Klart.
  Mannen som hjälper till med väskor, tog våra och oss till hissen och tryckte på våning 11. Där visade han vårt fina rum och upplyste oss om att det var bara att ringa på nollan om vi ville något.

Vi drog undan gardinerna på jättefönstret och nedanför oss låg centrala Abu Dhabi. Vi tog en kopp kaffe och satte oss vi fönsterbordet och pustade ut efter resan och den äventyrliga incheckningen.
Sedan gick vi ut en runda.

Vi köpte lite kvällsmat i en livsmedelsaffär som avslutning på rundan och i närheten av vårt hotell fanns en välbesökt spritaffär (!) där vi fyndade en indisk Kingfisher öl. Hemmakväll på fina rummet.

Heldag i ökenstaden

Kvällen innan hade damen i receptionen stoppat oss när vi var på väg ut och nästan argt sagt att vi inte hade någon frukost i vår bokning. Fel igen. 
- Det står i våra papper, blev vårt svar. Vi lämnade saken där.
  På morgonen gick vi ner till frukosten och blev avprickade på frukostlistan. Inte mycket folk.
Buffén bestod mest av stora byttor med varm lagad mat. Fruktfatet var det mest populära. Vi fick beställa hur vi ville ha våra ägg av frukostvärdinnan. Det blev omelett. Hon servade också med det rostade brödet och kaffet. Lite ovant för oss, som brukar klara oss själva.
  Här träffade vi en affärsman från Dubai, som hade sett vår incheckning och sa att detta strul inte var något ovanligt. Ofta det blev brist med rum på tre- och fyrstjärniga hotell. Man överbokade.
  Han blev intresserade av vår resa och hans dröm om att få resa överensstämde med vårt intresse. Barnen  började bli stora. En var i USA och studerade. Vi fick se bilder på telefonen. Han menade att det var roligare i Dubai och önskade oss välkomna att besöka honom där. Vi bytte telefonnummer.

Ingen liten stad
Stor på höjden och på bredden. Platt, steril nästan och som ibland känns lite ödslig, med stora tomma ytor, breda flerfiliga vägar, parkeringsplatser och långa husfasader. 
Här finns sevärdheter och till dem bör man resa och besöka med transport. Vi valde som så ofta att promenera.
  Vi passerade jättekomplex med guldsmyckesaffärer, Malls och en kinesisk marknad med mat som INTE var lockande. Målet var den berömda Cornishen, strandpromenaden. Här skulle enligt turistreklamen nästan hela stan besöka och njuta av på kvällarna. Nu på dagen var det folktomt. Det fanns ingenting. Lägsta mysfaktor. Inga kiosker eller caféer. Långt mellan offentliga toaletter. Det luktade kiss i avsatserna. Någon växtlighet fanns här och var i den torra sanden och i rabatterna kämpade gästarbetare med underhållet i den varma solen. Längst bort en öde strand. Påminde om en välstädad påkostad hypermodern flygterminal. Du missar ingenting om du hoppar över detta på ditt besök här.
  På tillbakavägen besökte vi ett lyxhotell för att titta på prakten och förirrade oss trevligt runt på bakgator. Det var svårt att hitta ett matställe som inte var en trist snabbrestaurang eller iranskt och kanske inhemskt med svårare val. Inte pålästa här. Vi åt lunch på en indisk matställe (!) som nästan var fullt. Gott och prisvärt.
  Åter på hotellet kollade vi den lilla poolen på taket och hejade på poolmannen, som var ensam där. Intill låg ett rum som verkade vara ett samlingsrum för rökare. En bar? Vi hälsade på massagedamen, som verkade ha det ensamt. Därefter siesta.
  Vi kom ut igen först på kvällen. Hade inget speciellt mål, mer än att besöka en annan stor Mall, för att kolla en Food Court. Det var mer folk ute nu och vi följde strömmen, hamnade på en sträcka förbi en lång mur runt ett palats.
  Varuhuset var trist och även matställena. Ett jättelikt lekland (barnen har inte naturliga lekplatser i stan med gårdar och torg. Mest betong och trafik), biografer, mer guldsmycken, armbandsklockor i massor och mer överflöd.
Vi fortsatte.
  På vägen tillbaka en trevlig gata med variation. Vi frågade om vägen, när vi nästan var hemma och fick ett samtal med en kille som var hemma på besök från studierna i Australien. (det här verkar vanligt och många stora affischer lockar med skolor i hela världen inkl. engelska internatskolor). Han tipsade oss om fiskmarknaden intill. Det var här vi köpte bananer för våra sista dinarer.

När vi kom tillbaka till hotellet, kändes det som vi hade gått rätt så mycket denna dag. En koll på telefonen visade 30.000 steg.

Mot nya djärva mål

Det gick inte att checka in och få boardingkortet i förväg, men incheckning på  Abu Dhabi International Airport för Wizz Air var öppen för alla deras linjer och även för vår, trots att vi var tidiga.
  Det fanns många Wizz-linjer härifrån, och med dessa lågprisflyg kan man fynda resmål hit och dit. Mycket folk, men också väldigt många som betjänade.
Vi hade valt Prioritet för vårt lilla bagage att kunna ta med in i kabinen. Det innebar även gratis incheckning/boarding (!). Vi vill inte checka in bagage för att undvika problem och få längre väntetider vid ankomsten.

Fantastisk flygplats
Flygplatsen var supermodern. Toaletterna rena fröjden. Lyxbutiker och en del matställen, som inte var så där
ruskigt dyra, som det kan vara ibland.
På en övervåning fanns en rad olika matställen – de flesta med snabbmat.
McDonalds hade fått bästa läget på basplanet. Jämför man en kopp kaffe här, ca 50 kr, med Burger King på övervåningen, 30 kronor, så är det skillnad.
  I övrigt massor med sköna sittplatser (även ligg), gratis snabbt wifi, gratis dricksvatten samt maskinell passkontroll (med ännu en fotografering) och supersnabb säkerhetskontroll.
Ja, Abu Dhabi är definitivt en hubb som är värd att komma ihåg.

Larnaca, Cypern

Ett perfekt stopp på vägen. Lite grekkänsla och god mat. Nytt resmål. Vi anlände på kvällen.

  Smidigt på flygplatsen. Utcheckning med automat för EU-medborgare. Ingen turistinfo.
Flygbuss/lokalbuss nr. 425 utanför. Gick var 20:e minut. Betalning 2.40 euro till chauffören. Säg hotellnamnet och du får besked, när det är dags att gå av.

Flygplatsen är öns största och har bra förbindelser till många lokala resmål, vilket kan få dig att välja att stanna här några dagar. Ett annat alternativ är flygplatsen vid Pafos. 
  Vi var ensamma när vi steg av flygbussen i mörkret bland några hus och framför en öppen liten livsmedelsaffär. 
Vi frågade efter vägen och gick igenom ett bostadsområde och hittade San Remo Hotel, som även det var en uppreklamerad historia.  Mycket slitet. Mycket enkelt. All inredning i vårt rum med plastmöbler. Dessa bilder fanns inte på Agoda. Vår toa dörr gick inte att stänga. Gångjärnen var sneda.
Men, ny a/c, bra varmvatten, bra Internet, bagageförvaring och tillmötesgående personal. 
Bra läget vid lilla fiskhamnen och badstranden, samt med trevlig strandpromenad till centrum. Och nära flygbussens hållplats, som sagt.
  Enkel frukost ingick, som vi intog i en fullsatt matsal tillsammans med öststatsturister. Rostat vitt bröd, bruna bönor med fläsk, ost i plast och mer.
  Det finns mycket positivt att skriva och tipsa om vårt stopp här, så det får bli en miniguide senare. Vi hittade trevliga grilltavernor (fick även tips av långliggande svenskar) och gjorde fina promenader i den lilla centrala delen av staden vid badstranden och längst strandvägen till vårt hotell och den andra marinan/badstranden.
  Om vi hamnar här igen, vet vi nu vilken ort vi skall åka till. Cypern har ungefär samma väder som södra Spanien och har nu kommit upp på vår reselista.

Fiumicino, Italien

Det här blev det enda ordentliga strulet på hela resan. 
Vi skulle göra ett kort stopp i Fiumicino för att även här få lite Memory Lane känsla. Bara en eftermiddag och kväll. Förbindelsen var så bra.
  Här hade vi varit för 16 år sedan med segelbåt och tagit upp den för vinterförvaring hos Fulvio på 3 Effe Elle varvet. Fulvio är ombud för Svenska Kryssarklubben/Medelhavsseglarna och här hade vi haft några sköna stunder.
  Men Wizz Air sabbade planen och flyget blev senarelagt och omöjligt att ändra på grund av anslutningsflyget.
Så vi anlände till Leonardo da Vinci flygplatsen klockan två på natten. Även Booking strulade (igen) och deras kundtjänst funkade inte med att kontakta hotellet och inte heller direkt, så att vi kunde meddela vår sena ankomst. Till sist kom vi fram på telefon till hotellet, beställde transfer och blev hämtade och installerade på utmärkta Porto Di Claudio Hotel.
  Det blev en kort morgonpromenad efter den korta natten och frukosten på hotellet, med en massa bakverk.
Vi avslutade med att gå bort till varvet - och där var Fulvio! Vi fick en trevlig pratstund och det var värt en hel del.
 Vi hittade hållplatsen för flygbussen och tobaksaffären där man kunde köpa biljett till rätt pris och var tillbaka på flygplatsen efter 10 minuters resa. Där gick vi på Norwegian planet till Stockholm.

Vi kom till ett Stockholm i vintermörker, hala isgator att ta sig fram på och kall blåst från Norge (värsta stormen Ingunn).
Vi var mycket nöjda. Fulla med nya upplevelser, härliga minnen och med aptit på nya resor som redan börjat snurra runt i huvudet. Det här var bra med mersmak.
  

Resan fortsätter

Vi lämnade Stockholm efter en vecka.
På vägen ut till Arlanda med flygbussen, möttes vi av milslånga bilköer på väg in till stan. Det hade snöat på natten och solen sken från en helt blå himmel. Bilåkarna fick åtminstone sitta och titta på en vacker morgon.
  På Arlanda flygplats fanns fortfarande säkerhetskontrollen kvar längst upp i slutet på en lång och bred trappa att köa på. Innanför en lång gång med gater och matställen. Inte så stiligt och kundvänligt som vi nyligen varit med om. 
  Pressbyrån hade gott prisvärt kaffe till medlemmar med kort eller app. som ger rabatt. Dessutom lägre pris för studerande och seniorer. Liten kaffe (som var rymlig) och enormt smaskig stor bulle och en croissant. Allt för endast 30 kronor per person. Verkligen budgetres. 

Sedan gick vi på ett fullsatt plan söderut. Till värmen, palmerna och mot nya mål. Resan fortsätter...

Summering

RESLUST
Resan gav mersmak. Det är inte självklart längre. Kraven ökar. Världen tuffare.
Men allt fungerade enkelt och lätt - och uppfyllde med råge alla förväntningar. Trots förändringar. Indien håller. Omväxlingen och intrycken sätter också igång kropp och tankar. Det är lätt att börja spåna på nya mål.

Norra Kerala, en ny lockande plats på Cypern vi fått nys på, Liverpool, stanna längre på en plats med lägenhet, Mexiko City och tillbaka till Isla Mujeres med en combo till Kuba??
Men säkert är, att det blir två spännande resmål denna vår till Frankrike. Sedan kan vi tänka oss några platser i närheten där vi är nu och varför inte göra en sväng till....

ERFARENHETER

Bagage
Det lilla bagaget funkade perfekt. Bara kabinbagage. En mycket lätt rullväska och en liten ryggsäck för dator och mer personliga saker. De varma otympligare kläderna och vandringsskorna fick vara på vid flygningar. Rejäla sandaler och flip flop fick plats i rullväskan. Skor är alltid det mest skrymmande. En tygväska med långa axelhandtag funkade på dagsturer och som reserv för tröja och jacka vid förflyttning.
Denna gång utnyttjade vi nackkudden, som informerats mycket om på Budgetres, som ett smart sätt att få plats med extra bagage. Den rymmer mer än man kan tro, som alla underkläder, badkläder... Det är framförallt lågprisflygen som är noga med vikt och mått. (på en etapp kollades all kabinbagage).
Vårt bagage var lätt att hantera och ha med sig vid förflyttningar, trots värmen. Det fick plats i alla bussar och under säten i de flesta fall.
Någon gång spekulerade vi om det hade räckt med bara det allra minsta bagaget, som ryms under flygstolen framför. Ännu smidigare och inga alls flygtillägg. Men det kan vara skönt att ha lite extra med sig då man är iväg en lite längre tid. Men inte mycket.  Man måste ändå tvätta svettiga skjortor varje dag i värmen. 
Någon plats för inköpta saker behövdes ej. Vi shoppar inget stort. Samlar mest på upplevelser.

Hälsa
Vi får ofta frågor om hur vi klarar hälsan på indieresor.
Vi var friska och mådde bra hela tiden. Vi anpassar oss efter vad som gäller i varje land. Mer exempel finns i högerspalten.

Säkerhet
Vi upplever fortfarande Indien som en av de säkraste länderna att resa i. Dessutom får vi vara i fred. Ingen stör oss med dumheter eller för att vi skall köpa något. Vi har koll på vad som gäller, för varje plats vi kommer till.
Men allt bara positivt. Alla kvitton har stämt. Det gör de sällan hemma.
Behöver vi hjälp eller har frågor, möts vi av hjälpsamhet och engagemang. Många leenden.

Boende
Endast några ställen vi bott på har krånglat och då framförallt att det varit felaktiga uppgifter hos bokningstjänsterna som ställt till det. Dyrare ställen har varit sämst generellt sett. 
Vi hade planerat att snäppa upp oss med boendet och valde lite dyrare ställen ibland. Men det sprack rejält. Inget problem för oss, men onödigt och dumt.
I fortsättningen gör vi som vi skrivit om med erfarenheter från Fort Kochi. 

Priser
Indien är det billigaste resmålet i världen, enligt undersökningar. Men priserna varierar enormt.
Du kan leva mycket förmånligt här om du vill. Ja, till och med spara pengar på att resa hit! 
Även om du är på en turistort med högre priset, är det mycket prisvärt.
Visst har det gått upp mycket, sedan vi var här sist. Men vår svenska krona är också mycket mindre värd idag.

På egen hand
När du reser på egen hand här, vilket du nu vet är enkelt, så vet du snart vad det kostar och vad du skall betala.
Reser du med en organiserad resa, kan det bli väldigt dyrt. Likadant om du tar in på ett internationellt hotell. 
Du reser mer schysst om du anlitar lokala researrangörer, hotell och matställen. Samtidigt blir din resa mer genuin och minnesvärd. På rätt sätt, vill du säkert komma tillbaka. Precis som vi och många andra.

                                                                              Det här är vanlig indiska mat som vi äter i Indien.

Materfarenheter

MAT OCH DRYCK i Indien

Indisk mat är något helt annat i Indien. Mycket godare. Mest vegetarisk med fantastisk spännande kryddningar.
Kött är mest kycklingrätter i alla varianter. Fisk vid kusten.
Här några intryck under resan. Allt om indisk mat finns annars på Indien-guiden.

Vi upplevde den indiska maten som mer kryddstark än vad vi minns.
Fråga inte servitören vad han eller hon tycker. Not so spicy kan vara rätt häftigt...
Curry-rätter är spännande och varierande.
Knepet att mildra stark kryddad mat, är att beställa in lite curd (yoghurt) för att blanda med. Det blir dessutom gott.
När du äter en thali finns oftast curd i en av skålarna. 

Indierna äter risrätter morgon, middag och kväll.
Frukosten är god med olika dosa (tunn stor pannkaka) som vi gärna vill äta vid andra tidpunkter, men som inte alltid serveras då. Vill man ha en västerländsk mjukstart på morgonen, finns alltid ägg som fixas som du vill ha det, rostat bröd (oftast vitt), yoghurt, frukt m.m.

Lunch
Hittar du ett lunchställe som serverar thali, är lyckan gjord. Typisk lunchrätt. Fråga dig fram. Är inte alltid annonserad. Stora hotell kan ha stora salar som enbart serverar thali. Perfekt. Ät så mycket du vill. Det finns olika varianter. Kerala varianten serveras på ett bananblad. Läs om restaurangen i Mumbai ovan, där vi åt - och upplevde - gujarat-thali.

Middag
Ibland var vi för mätta efter lunchen för att orka med middag. Då är det perfekt att dela en enklare rätt. 
Är du vid kusten finns fina färska fisken (fråga dig fram vilka ställen som är bra). Det är dyrare mat, men med våra mått mätt rena fynden för så fina fiskar, räkor, krabbor osv. Priserna skiljer.
Fisken kan lagas i tandooriugn som håller hög värme och gör det gott och säkert. Passa på. 

Efterrätter
Vi delar ofta rätter och efter rätten prövar vi efterrätter.
Det finns varma och kalla. De kalla är mest med glass och det avstår vi från i Indien. Många vi träffar äter glass och har klarat magen. Vi chansar inte. Inte heller med färska grönsaker och juicer och liknande med vatten och is, utan att vara helt säkra på att det är purified vatten som använts.
  Bland de varma efterrätterna finns ibland custard - en varm söt och tjock vaniljsås med cashew och  riven cocos på. Mums. Det går utmärkt att även dela en efterrätt.
Bananpannkaka låter kanske inte så supergott, men det kan göras riktigt smaskigt. Ett exempel med bild finns i högerspalten.
En fruktskål, vanligare till frukost, finns ofta på dessertlistan och med riktig färsk ananas, mango (södra Indien) m.m.

Dryck
Alkohol är begränsat eller ej alltid tillåtet. 
Limedrickan är vanlig och törstsläckande. Du kan få den sockrad. Ofta frågar man dig.
Vatten är vanligast och kostar vanligtvis samma peng oavsett ställe (20 rs). Idag köpte vi bara vatten när vi ville ha till maten. Annars fick vi rikligt med vatten där vi bodde - antingen i flaskor vi fick på rummet eller att fylla på från större dunkar.
Om man alltid vill ha tillgång till rent vatten överallt, egen kontroll och värna om miljön (Engångsplastflaskor är ett massivt hot mot livet i havet) finns vattenreningsflaska att investera i t.ex. Grayl Ultrapress Purifier Bottle, som används av många lågtidsresenärer.
Mineralvatten däremot kan få ett pris på matstället som är löjligt. Se upp!
Inhemskt vin går att dricka, men är dyrt och inte värt priset. Importerat likadant och kan i värsta fall fått stå länge i värmen och blivit trist.
Vanligt är öl. Kingfisher mest och i stora flaskor (650 ml). Serveras i smyg på många ställen utan tillstånd i muggar, tekannor etc. för att inte förarga. På större hotell och barer (som kanske inte är de trevligaste) är det fritt fram. I jämförelse dyrt. 30-35 kronor är väldigt mycket för en öl i jämförelse med de andra posterna på notan.

Kaffe
Finns i alla sorter. Man måste vara tydlig. Vi tar oftast Black Coffee och säger till att vi vill ha med eller utan socker. Inte sällan kommer kaffet färdigsockrat. Säger du bara kaffe, kan du få Masala kaffe eller Kerala Coffee med mjölk och kryddor.
Hur det gick när jag testade Irish Coffee i Varkala, kan du läsa om högre upp.

Priser
Priserna på olika matställena är ungefär desamma. Men portionernas storlek kan variera.
En rostad ostmacka är på Leo i Kovalam 2 skivor med mycket ost, delad i fyra snittar. På Varkala strand är det 1 skiva med lite ost. Samma sak med en fruktskål (du kan påverka vad du vill ha, om du t.ex. inte vill ha papaya och istället mer mango). Ibland rejält och räcker att dela, ibland hälften så mycket i jämförelse.
En tekanna kan rymma allt mellan 2 till 4 koppar. Lustigt nog kan ibland 4 separata koppar bli billigare än en kanna.

Priset för en maträtt
På ett vanlig indiskt matställe är 5, 10, 15 kronor.
På ett mer turistiskt är 20, 35, 45 kronor.
... och, som sagt, det kan vara bra att dela rätter.

Ost
Det vi längtar efter ibland är ostbricka, med franska, spanska, italienska och andra goda ostar.
Idag tycker vi att det är mer vanligt med "vanlig" ost i Indien. Den används i cheese sandwitch, pizza etc.
Vill man ha mer västerländskt utbud eller dosa när som helst, kan man gå till ett Indian Coffee House - en kedja med prisvärda matställen. Enkelt, men bra.
Paneer är en slags färskost på buffelmjölk, som framställs på annat sätt i Indien än den ost vi är vana vid. Ingår mest i maträtter.

Sedan finns det alla sorters mat att få som inte är indiska. Hamburgarna tar tyvärr över matvärlden och snabbmatskedjorna breder ut sig. 
Gatumaten är ett kapitel för sig. Afternoon tea (se beskrivning högre upp) är extra. Det är kul att besöka livsmedelsaffären.
Men återigen; den indiska maten i Indien är något annat på plats. Så mycket bättre. Möjligen kan du hitta genuint indisk mat i London - men då får du ha koll på läget. Detta tipsar vi om på annan plats.

Frukostmeny med priser på en turistrestaurang i Kovalam. 100 rs = ca 12.50 kr.

Galleri

Utanför finaste museet i Mumbai.

Victoria Terminus eller Chhatrapati Shivaji Maharaj Terminus. Världsarv - som hela området.

Taj Mahal Palace på insidan. Mumbai. Platsen för lyxig Afternoon tea.

Lite udda på Afternoon tea. Smakprov på "Street food" (som serverades vid bordet med förklaringar) och mocktails.

Gujarat thali på Shree Thaker Bhojanalay. Mumbai.

På marknaden Conemara Market i Thiruvananthapuram (Trivandrum).

Wilson Ayurvedic Beach Resorts, Kovalam. Enkelt som blir fint på foto. Uteplats med fläkt och belysning.

Varkala

Varkala norrut.

Alappuzha.

Backwater. Grön tvättplats.

Backwater.

Lunch hemma hos. Till höger längst upp en portion med bananfrömojs.

Lunch på Ginger House med havsutsikt. Fort Kochi. Även museum och hotell. > Se fler bilder

Gatubild Mattancherry. Kochi.

Utsikt från hotellrummet. Abu Dhabi.

Villa med uthus i Abu Dhabi

Festmåltid. Gyros, feta och retsina. Larnaca.

Måleri i Larnaca, Cypern.

Nu åker vi hem.

Så här började det ... på en helt annan plats.

                                                                                                                Kapas. Foto: Åke Stolt

Kapas

Hösten 2023 hade vi ett föredrag om våra Indienresor.
Vi berättade bl.a. om hur det hela började med dessa resor. 
Vi hade varit lite spända på att resa hit, trots att vi nu hade rest runt i Asien och blivit vana vid lite mer annorlunda miljöer. Indien lockade, vi hade hört mycket positivt  men det skulle inte vara lika enkelt. 
Var skulle man börja utforska detta stora land och hur skulle man göra det på bästa sätt?
Svaret skulle vi få på Kapas.
- - - 

Vi kom från Perhentian Islands på östsidan av norra Malaysia. Där hade vi blivit överväldigade av öarna som var osannolikt ljuvliga. Såg ut som på alla bilder vi sett från Söderhavet. Här var lika exotiskt.

Här hade vi för första gången på allvar snorklat med spännande upplevelser av färgrika korallfiskar, hajar och jättesköldpaddor. Här hade vi bott i en hydda som saknade ström. På kvällen fick vi en karbidlampa, så vi
kunde hitta till matstället med den stora altanen svagt beslyst på stranden, där det serverades grillad King fish, Barracuda och haj.
Så vart skulle vi åka efter Paradiset?

Vi tog en lokalbuss förbi staden Terrengganu och till den lilla kuststaden Marang. Här förhörde vi oss om
båt över till Pulau Kapas.
Jodå, båten går snart. Men hinner vi äta innan? Jodå, det hinner ni. Ingen brådska.

Vi satte oss och åt lunch på en av de små matställena vid hamnen och trodde att vi väntade in resten av passagerarna, som skulle med båten. När vi var klara och fortfarande helt ensamma resenärer, frågade vi när båten skulle gå. Den går nu, blev svaret. Det visade sig då, att vi var de enda som skulle med. Ingen turistrusning precis.

När vi hoppar av båten, möts vi av samma ljuvlighet som på Perhentian.
En fantastisk sandstrand och en massiv tät vegetation en liten bit upp från land. Där inne i skuggan ligger mysiga små samlingar av strandhyddor.
På Zaki Beach Charlet får vi ett litet gulligt hus med veranda med stoppade fåtöljer (!) och havsutsikt.
Vi stannar på Kapas en tid, promenerar till små ensamma vikar, snorklar, tittar på varanerna och bara njuter av stillheten på en ö, som just då nästan har inga turister alls.

Här träffade vi det engelska paret som jobbade hemma i England ett år och sen reste två. Av dom fick vi massor av restips och inte minst hur vi skulle närma oss Indien på rätt sätt.
Dom fick oss att börja resa till Indien. Vi startade vår första resa till Kerala.

TIPS
Till Kapas reser du under våren och sommaren. Malaysias östliga öar har monsun under vår vinterperiod.
 Vi var där i början av juni. Du kan flyga till Terengganu från Kuala Lumpor på 1 timme för lågpris med Air Asia. Perhentian Islands har förändrats sedan vi var där. Av många småställen har det blivit större hotell. Många fler vill nu vara i paradiset.

MER OM ETT AV VÄRLDENS BÄSTA RESMÅL
Vid tiden för vårt föredrag började också omläggningen av Budgetres.se. En omfattande arbete som
kommer att pågå länge.
För att åhörarna skulle få mer info om Indien och återkomma om vad som sas den kvällen, lovade vi att prioritera att lägga in informationen om Indien. Den finns nu i tre upplagor på Destinationer och avspeglar en hel del av våra erfarenheter av tidigare resor samt om förberedelser för denna. Vi tillför nytt materiel efterhand.
Trevlig läsning önskas!
> Resmål Indien
> Mumbai
> Kerala