Shantaram - Gregory David Roberts
Spännande om ett Indien, framförallt ett Bombay, som du aldrig kommer att få uppleva.
Men till Leopolds kommer du säkert.  Äventyrlig bladvändare. Succébok.
Nästan en mer osannolik roman än en biografi.
 Uppföljaren kan inte rekommenderas.

Mikael Bergstrand
4 feel-good böcker
Delhis vackraste händer
Dimma över Darjeeling
Gurun i Pomonadalen
Ljuset från Jodhpur
> Läs mer i Spalten  →

Lyckan, kärleken och meningen med livet - Elizabeth Gilbert
 En memoarbok om en resa under ett år i tre länder. Italien, om konsten att njuta,
 Indien om konsten att nå sinnesro och Indonesien (Bali), om att hitta balans.
 Intressant inblick om yoga och livet på ett Ahram i Indien.

 Filmad med Julia Roberts: Eat Pray Love

  Per J Andersson     Indien – personlig guide 

Indien lockar med myller och mångfald. Men vågar jag resa dit?
I Indien – personlig guide tar Indienexperten Per J Andersson med oss till sina indiska favoritplatser. Boken innehåller också informativa kapitel om landets historia, nutid, politik och religion samt flera personliga reseberättelser. Inför denna tredje, utökade och uppdaterade upplagan har författaren gjort fem längre researchresor till Indien och lagt till flera nya destinationer. Sök på bibliotek eller begagnad.

Spännande och lärorikt om mat, klimat och yoga
Malin Mendel är en själsfrände till oss. Det hon skriver, är i flera stycken vad vi sagt i våra spalter på olika sätt.
 Under sina 15 år som SVT:s korrespondens i Indien har hon lärt sig mycket vad ett annat land och kultur har att lära oss tillsammans med goda, nyttiga och klimatsmarta recept. Inte sådan ”mughlai food” som vi serveras på indiska restauranger i Sverige, utan mer husmanskost.
 I boken Mitt indiska liv får du veta många trevligheter som måste inspirera varje nyfiken resenär, ja även den som kanske inte skulle välja Indien som resmål. Har du varit i Indien, får du inte missa den här boken. 
 

Du kommer att att ha glädje av boken länge och sedan blir du säkert sugen på de andra:
- Indien i mitt svenska kök
- Yogaköket
 
 ”Enligt Naturvårdsverket kommer en tredjedel av hushållens klimatpåverkan från maten.
 Man maten är också det som är lättast att påverka. Även här kan vi lära oss av Indien
 som har flest vegetarianer i världen. Om allt fler börjar äta som indierna, skulle det hejda klimatförändringarna. Hälsan kommer på köpet. Det som är bra för planeten, är bra för
 oss själva. Mat, klimat och yoga hänger ihop.”    - från sid. 11. förord.
 
 PS. På våra resor i Indien har vi fått en helt annan syn på indiska mat. En mycket positiv sådan.
För oss icke-vegetarianer. En resa gick genom Tamil Nadu, kanske det mest vegetariska området i världen. Sällan har vi ätit så gott. Det blev till en riktig matresa, förutom alla spännande och annorlunda miljöer.
 Mer: Reportage i Aftonbladet om boken + några smarta tips

En klassiker från 2018 av Christian Jutvik
Christian liftade till Indien 1969 och 10 år senare grundade han Läs & Res
för att han ville skapa ett bättre och mer seriöst alternativ till den ytliga resebranschen och till massturismen.
En viktig bok för dig som är intresserad av resor, turism och resefilosofi.

"Jag sträckläste Vägen till Indien. Intresset späddes ju på av att jag gjorde en liknande resa i samma trakter under samma årtionde. Det var så många bortglömda minnen som lockades fram av alla de levande scener, dofter och ljud som stiger upp ur dina sidor. Historiska bilder av en viktig del av världen ur ett annat perspektiv än det vanliga. Det var ohämmat roligt att få läsa boken."
Tack! Lasse Berg, författare

> Läs ett smakprov  - bl.a. om konsten att resa    > Bästa pris på Resebiblioteket
> Läs Christians blogg
> Se även boken: Läs och Res! : ett annat sätt att tänka - ett annat sätt att resa 

Ett helt fantastiskt sätt att resa
Författaren, som bor i Bangalore, ger tips till Budgetres från Indien om Kerala-resan och är aktuell med ny bok, DIGESTING INDIA, som denna gång handlar om mat och har utgivits i Indien.
> Om Zacs  bok här.
> Läs Budgetres Indienguider/resmål här - ta del av Zacs restips.

ReseMagazinet har pratat med Zac O´Yeah, i Bangalore, Indien,
som är aktuell med två nya böcker.

Hej Zac. Det var tio år sen du kom ut med en reseskildring.
Nu om Indien och på engelska. Vad är bakgrunden?

– De senaste tio åren har jag faktiskt ägnat åt att skriva på en reseskildring, men den har involverat så pass många och långa resor att det tar evigheters evigheter att bli klar med den. Jag kanske har blivit överambitiös efter de tidigare böckerna om Indien och USA och guruer och Mahatma Gandhi, men den här som jag jobbar på täcker förutom Indien även in Europa inklusive Sverige, norra Afrika och Kina för att bara nämna några inslag. Så ibland tänker jag att den kanske aldrig blir klar och är ett sådant där Don Quijote-projekt eftersom den liksom handlar om allting … så när Amazon.com startade en serie med korta fackböcker på engelska och frågade om jag hade något som de kunde ge ut för sitt elektroniska format, lät det som en bra idé att ta en fristående del av det gigantiska bokmaterialet och låta läsarna ta del av.  (Sök boken här)

A Walk Through Barygaza, som den nya boken heter, verkar mer en historisk beskrivning. Är det en reseskildring för fåtöljen, eller vad vill du uppnå?
– Det är faktiskt en sorts blandning av världshistoria med reseskildring och guidebok, så om man reser till Barygaza som är en antik stad som existerade samtidigt som Romarriket, men som idag here Bharuch och ligger i den indiska delstaten Gujarat, kan man använda boken som en resehandbok. Men man kan naturligtvis också sitta hemma och läsa om vad som händer om man reser till den där antika staden idag. Själva idén fick jag när jag tänkte på hur många antika städer det finns men som folk inte reser till, eller om de reser dit så upplever de inte den historien som finns liksom inbyggd i de städerna, så jag valde en indisk stad som var väldigt prominent för 2000 år sedan och dit folk reste från Grekland och Italien och Kina och som därför kanske var sin tids mest kosmopolitiska stad, och åkte dit bara för att se vad man kan uppleva av den historien. Jag var också aningen inspirerad av en bok som E M Forster skrev, den brittiske romanförfattaren, som i trettioårsåldern författade en liten guide till Alexandria där han bodde för tillfället. Hans devis var: “I’m constructing by archaeological and other reading an immense ghost city.”

Blir det fler reseskildringar nu och även på svenska?
– Ja, närmaste fem åren tänker jag ägna åt att skriva färdigt den där reseskildringen som jag fantiserat om i tio år och som ska bli den ultimata boken om världen. Haha!

Sist, några ord om dina deckare som du mest ger ut nuförtiden. I Sverige drunknar vi nästan i nya deckare. Hur har det gått för Mr. Majestic? Är det mest för den engelska eller Indiska marknaden du skriver dessa?
– Jag skriver ju ganska mycket för mina indiska läsare eftersom jag bor här och dessutom undervisar i att skriva deckare. Så jag hoppas att Indien kanske får se en jämförbar deckarboom som Sverige har haft. Mr. Majestic har ju blivit rätt populär här och det finns planer på att böckerna ska filmatiseras av den indiska filmindustrin. Nu har den tredje och avslutande delen av Majestic-trilogin precis kommit ut häromveckan, ”Tropical Detective”, så man får se hur det går. Om folk gillar även den så kanske jag skriver fler böcker så att säga halv-postumt… det funkar ju bäst på marknaden nuförtiden om författaren är död, verkar det som. På svenska är den tänkt att komma till hösten och heter då ”Den tropiske detektiven” och titeln anspelar på att den indiske detektivhjälten faktiskt får resa från tropikerna till Sverige för att reda ut ett snårigt fall. Så även den har ett visst resetema.
12 januari 2018

Zac O’Yeah skriver här om bakgrunden
till sin senaste nyutkomna bok i Mister Majestic-serien,
om indisk actionfilm och om hemstaden Bangalore.
Foto: Gustav Gräll

                                Brottsplatsen är globaliserad

När jag får besök från Sverige, brukar jag alltid visa runt mina gäster i ett särskilt
område i staden Bangalore, ett distrikt som kallas för ”Majestic” och där mina senaste
romaner utspelar sig. Det ligger nära järnvägsstationen och busstationen och där
strömmar folk igenom – backpackers på väg till eller från Goa, förstås, men också
indier från landets alla hörn som kommer för att förverkliga sina drömmar, hotellen
är billiga och kantinerna serverar mat från Kerala (stadens bästa ”beef fry”) såväl som
från Västbengalen (utsökt ”mustard fish”), och i den kosmopolitiska stadsdelen ryms
allt, från högt till lågt, från tempel till biografer.

Det är inte direkt en slum, men en rätt ruffig stadsdel där stadens gangstrar (i den
mån det finns sådana) lever sida vid sida med vanligt hyggligt folk. Så brukar
jag försöka mig på att förklara för mina besökare vad det är som inspirerar mig så
mycket med just den här lilla biten av Indien där jag hamnade för första gången för
över tjugo år sedan som ung luffare och då jag förbluffades över myllret, samtidigt
som jag kände mig väldigt hemma med maten, de trevliga människorna, kommersen
i basarerna... Det var som om jag faktiskt hade hittat hem där, för det påminde mig
nästan om de ruffigare kvarteren i Göteborg (där jag växt upp).

                             Hur skriver man en indisk deckare?

Det är den enkla versionen. Själva idén med att skriva en komisk deckarserie
som utspelar sig i Sydindien har annars en rätt komplex bakgrund. Det började med
hur det slog mig att alla klassiska detektiver alltid vandrar runt i London och Los
Angeles och i någon mån i Ystad. Men hur är det med Asien? Indien? Jag har själv
nu bott de senaste femton åren i Bangalore (sedan jag gifte mig med en lokal tjej
år 2000), en stad vars befolkning på tio miljoner mer eller mindre motsvarar hela
Sveriges invånarantal, men i bokhandlarna kring Mahatma Gandhi Road – där jag
hittade både svenska deckare i översättning såväl som deckare som utspelade sig i
Japan och Botswana – fanns det tills nyligen inte en enda sydindisk kriminalroman.

Det här kändes som någonting man borde något åt. För om jag själv åker som
turist till låt säga New York så plockar jag omedelbart up en Ed McBain-roman att
läsa på flyget, och det spelar ju mindre roll för mig att McBain fiktionaliserade staden
som Isola i sin deckarserie. Varje storstad borde ju ha en lämplig deckare man kan
läsa om man vill få en känsla för den.

Där tror jag idén till Mister Majestic-serien – som hittills består av två
böcker, ”Operation Sandalwood!” och ”Operation: Operation” – föddes. Sedan
återstod bara problemet: hur skriver man en indisk deckare?

                                             Masala-konceptet

Det var ganska givet att böckerna inte skulle vara typiska svenska deckare
förlagda till ett Indien som enbart får tjäna som en exotisk kuliss, utan jag måste också
utveckla en lämplig estetik som andades indiska berättartekniker. De indiska filmerna
blev en möjlig förebild: speciellt fascinerande är just hur en typisk indisk actionfilm
också alltid har inslag av komedi och romantik; hur en indisk romantisk film också
brukar ha actionscener och buskis; hur en komedi också inbegriper, allt som oftast,
allvarliga dramatiska actioninslag samtidigt som där också finns en seriöst romantisk
historia. Plus sång och dans. Det här konceptet kallas i Indien för ”masala”, alltså att
man blandar massor av ingredienser friskt och vågat. Biopubliken förväntar sig att få
allt på en gång – skratt, spänning, tårdrypande scener – i en och samma film.

Hur skulle en bok se ut om den skrevs utifrån liknande koncept? Det skulle
ju kunna bli en väldigt underhållande och ovanlig bok, rentav tokrolig, slog det
mig. Själva gestalten Hari Majestic utvecklades också sedan ur den berättartekniska
idén kombinerat med området ”Majestic” som egentligen, åtminstone på kartorna,
inte heter Majestic utan Gandhinagar, men som fått sitt namn efter en gammal
biograf, Majestic Talkies, där jag tänker mig att Hari som spädbarn blev upphittad
av biografstäderskan under tredje bänkraden, efter att ha blivit kvarlämnad av sina
föräldrar. Efter att ha vuxit upp på gatan blev Hari Majestic, eller Mister Majestic,
därmed en sorts symbol för området och den sorts människor man stöter på där –
folk som överlever mot alla odds, folk som är vana vid att hantera kaos, helt enkelt
den perfekta grogrunden för en indisk privatdetektiv, en Mr. Fix-It av sällan skådade
dimensioner.

...en indisk filmregissör hörde av sig och bad att få göra film av
Mister Majestic-romanen ”Operation Sandalwood”

När så alla pusselbitarna började falla på plats växte själva deckarserien fram
som en dröm – stundtals en mardröm förstås – och det roliga var att när böckerna
också kommit ut i Indien så har läsarna lokalt nickat igenkännande och känt att här
har deras levnadsmiljö, platser som de känner igen, fått en skönlitterär dimension.
Vilket på något vis har varit det mest hedrande av allt. Samt det faktum förstås att
en indisk filmregissör hörde av sig och bad att få göra film av Mister Majestic-
romanen ”Operation Sandalwood” – det ska tydligen bli en thrillerkomedi med
romantiska inslag samt sång- och dansscener!

Men även för svenska läsare vill jag, genom Majestic-deckarserien kunna
erbjuda en glimt av ett Indien som sträcker sig bortom vykortsbilder och exotiska
kryddofter.

Välkomna till Sydindien!
Zac O’Yeah

EXTRA
► Med tillstånd från författaren kan du här läsa första kapitlet i boken.

av Zac O´Yeah

"Man kan inte annat än att älska denna Hari Majestic.
Han har ett hjärta av guld, men hans arbetsmetoder är
allt annat än ortodoxa...
Förutom det humoristiska är bokens styrka de indiska miljöerna.
Det doftar Indien, det känns Indien – ja, det till och med låter Indien.
Så närvarande är miljöskildringarna."

                      Nisse Scherman, DAST